Nära nu.

Har aldrig ..
varit så förberedd på att resa iväg som jag är denna gång. Allt är färdigpackat förutom exempelvis tandborsten, fixar med det sista i lägenheten och har packat ihop allt som behövs för Bella då min mamma ska vara hundvakt :) Nu är det bara att njuta av den sista stunden innan Danielle åker till sin pappa. Imorgon har jag lovat heldag och vi startar med mysfrulle för att sedan bege oss till täby centrum biografen. Möta upp syrran, kusiner med familj och titta på 'Walking with dinosaurs'.

Julafton ..
spenderades hos mamma med massa julmat, dock äter jag typ bara prinskorv och skinka med äppelmos i kilovis. Testa vettja, det är sjukligt gott. Danielle fick massa fina grejer men det som tog priset var ändå surfplattan som moster Mimmi köpt. Hon har knappt släppt den ur sin grepp idag borträknat när hon behövt ladda den :)

Sitter och ..
kollar på 'Lie to me' tillsammans med Jacob över skype, funderar på popcorn .. som om jag inte redan är typ matgravid efter denna helg. Inte den bästa bilden men hälsningar från mig, Liten och min halva mormor.

Söndagsmys.

Vaknade rätt ..
tidigt idag och kände av huvudvärk direkt, not that great!Stackars Danielle har börjat lära sig rutinen på hur mornarna ser ut i dessa fall och gick upp själv, gjorde egen frukost och satte på en film. Hon lät sin stackars mamma sova någon extra timme :) Låg kvar i sängen länge tills Mimmi ringde och sen tog det bara en halvtimme innan vi satt i mammas bil på väg till rönninge by! Gofika och hästridning, en bra förmiddag!

Resten ..
av dagen har spenderats hemma med pyssel och mys. Blir pizza, film och julmust ikväll :)

Tjuvstartat.

Igår firades ..
julafton ett utav tre för min del. Alla barn på mammas sida med respektive var på plats samt mormor och morfar. Det var väldigt trevligt och Danielle fick mycket omtyckta julklappar. Hon blev till och med glad över en julklapp till mig, ett våffeljärn haha. Vi som aldrig ätit våfflor på grund av att jag inte kunnat göra dem, men nu så ;) Den 24'e firar vi igen som det ska vara och sen så kommer jag småfira tillsammans med Jacob den 28'e, i 30 plusgrader, inte helt fel. Ska ta med mig julmust i resväskan tillsammans med lite annat smågott som inte finns tillgängligt där borta :)

Var iväg ..
en snabbis nu ikväll hem till Lina & Tess för att fira Tess 30 år. Himla roligt att komma iväg och himla roligt att träffa alla fina <3 Det blir mindre och mindre kompisdejter på senaste år känns det som, ännu mindre nu när jag knappt kan ta mig hemifrån. Ska ut imorgon för att bara öva gång och samtidigt får Danielle springa av sig i skogen tillsammans med sin nya pilbåge hon fick igår :P

Jullov.

Precis som ..
alla andra så tar jag jullov nu, fast från träning och inte jobb. Körde sista passet idag och tog det relativt lugnt. Nästa gång jag träffar Tom så kommer det vara på drottninggatan men nya mål i siktet. Han berättade även för mig idag att min rehabilitering går över förväntan. I vanliga fall brukar det gå betydligt segare och han har inte varit med om så snabba framsteg i en knäskålsfraktur som med min. Han har dock inte velat säga nått tidigare då han haft erfarenhet av patienter som automatiskt efter ett sådant uttalande har dragit ner på tempot och inte jobbat lika hårt, blivit för bekväma helt enkelt. Det kändes skönt, jag har senaste veckan gått och oroat mig för att det inte går som det ska och varför det går så sakta framåt. Onekligen kan jag sluta oroa mig och jag borde veta bättre, såklart det planar ut efter ett tag, det är bara jag som är otålig och längtar efter att få springa igen! Men jag avslutade i alla fall dagens pass med att böja benet till 80 grader och fått hemläxa tills vi ses igen den 20 januari.

Imorgon ..
kommer Danielle äntligen hem igen och då ska vi fira julafton hemma hos mamma. När man inte får ihop familjen på andra sätt får man göra det bästa av situationen. På självaste julafton firar vi igen bara i en mindre skara. Nu ska jag avnjuta lite gott kaffe och slå in de två sista klapparna :)

93 dagar.

Tänk vad ..
tiden flyger iväg. Jag och Jacob har nu varit ifrån varandra i över tre månader, det gick så himla snabbt. Minns när jag tittade på min nedräkningsapp och såg att det var 60 dagar kvar tills min resa till honom, nu är det endast 9 dagar. Längtar ihjäl mig!

Mitt fina ..
kap jag gjorde igår går mig på nerverna. Imorgon måste jag åka till täby centrum och gå upp till skräddaren, han måste rädda min klänning. Jag fattar inte hur den fungerar, allt jag gör blir bara fel. Måste nog forska inom området, youtube nästa ..

Förbanna mig själv.

Idag gjorde ..
jag ett superkap! Jag impulsköpte en symaskin. Jag som fick typ G i syslöjd, höll hellre på med träslöjd och i princip inte ens fick med mig en enda färsigsydd sak hem från hela högstadiet valde idag att investera i en symaskin. Tänkte att jag inte i framtiden kommer behöva lägga ut för kostnader som 200 kr hos skräddaren när jag ska sy upp exempelvis klänningar. Just ja, vilket för mig till nästa punkt, att det tagit mig flera flera veckor att hitta en vit långklänning som jag gillar till nyår. Äntligen kom den hem igår i brevlådan, dock aningens lång, en si så där 3 - 4 cm. Kan ni nu koppla? JAG BLIR GALEN! Kan man lämna in en halvdan klänning till en skräddare? Jag har ju i alla fall varit duktig nog och suttit i två timmar och .. jag kan inte ens de rätta termerna .. skurit bort tråden? Min fina klänning. Om jag förstör den vet jag inte vad jag gör, jag såg typ ut som en gudinna i den klänningen! På riktigt.

Okej ..
nu väntade jag cirka 30 minuter med att publicera eftersom jag blev tokig på att jag glömde bort ordet. Sprätta heter det tror jag! Pju ..

Bara en vanlig tisdag.

Det var ..
en tuff dag på Sophiahemmet idag. Tom masserade runt mitt knä för att finna det som gjort ont i två veckors tid och fann den lilla punkten som får mig att gråta av smärta, allvarligt. Det låter säkert löjligt och jag som vanligtvis är en dramaqueen och piper för allt har inte så mycket trovärdighet när det kommer till smärta men det gör ont. När han försökte trycka på punkten så gick det inte utan att jag höll på att ramla av britsen, så ont gjorde det. Nu i efterhand så känns det fortfarande och jag fick ställa in alla mina planer jag hade efter rehaben idag för att bara åka hem och vila. Det som faktiskt gör ont kan vara tre olika saker. Antingen är det överansträngt, nerver som ligger i kläm eller så är det knät som inte accepterar all metall som sitter där inne. Nerverna kan hamna i kläm när vävnaderna växer ihop igen och då är det bara att vila precis som med alternativ ett. Men är det så illa att knät skjuter ifrån metallen så kommer de i sinom tid behöva gå in i knät igen för att plocka bort allt, det vill säga så fort skelettet är helt läkt (januari). Sååå .. summa kardemumma: denna gång var jag minsann ingen dramaqueen, hah!

Svordom! Svordom upphöjt till hundra!

Jag försöker ..
hålla mig från att svära men idag har det inte varit en bra rehabiliteringsdag. Allt kändes så bra i torsdags att jag liksom höll kvar vid den känslan idag, men det gick inte alls lika smidigt idag. Jag kände mig stel i knät, det tog längre tid att värma upp än vanligt, jag kunde inte gå lika enkelt på gåbandet, jag kunde inte böja lika bra i benpressen OCH slutligen, jag är fortfarande bara på 75 grader och jag tappar snart tålamodet! JÄVLA KNÄ!! Hade jag bara inte varit så fruktansvärt klantig så hade jag säkert varit på benen nu och siktat på att komma tillbaka till jobbet inom kort. Idag hade det varit min första arbetsdag enligt första sjukskrivningen, om jag inte brutit knäskålen.

Var tvungen ..
att åka kommunalt idag hela vägen till globen för ett möte med min handläggare på försäkringskassan. De kunde dessvärre inte bistå med transport. De är väldigt ivriga med att jag ska in i arbete igen men jag kan ju inte påstå att det hjälper så värst mycket att jag ska hoppa på kryckor i 90 minuters kommunaltrafik! Vilket jag även påpekade för dem. Därav blir nästa möte via telefon eller i täby centrum. Men allt som allt blev det bra, jag fick alla regler förklarade för mig, vad som händer när man är sjukskriven 6 respektive 12 månader. Men, jag siktar ju på att vara tillbaka innan dess. Hade jag fått bestämma helt och hade möjligheterna funnits på mitt jobb så hade jag suttit på kontoret hela dagarna, att vara hemma är inte roligt. Att vara hemma så här länge är helt sanslöst trist, jag är så sjukt uttråkad.

Snart är ..
alla mysiga julkvällar här. Dagen innan julafton är alltid lite hektisk men i år får jag nog till det. Jag ska försöka åka hem till systerdottern som fyller år under dagen/eftermiddagen och sen ska jag nog försöka mig på att åka och hälsa på Jacobs föräldrar. De har en sån mysig och trevlig tradition varje år den 23e och det vore synd att missa den bara för att Jacob inte är hemma :)

Söndag.

Har inte ..
gjort många knop idag. Sov ungefär 12 - 13 timmar inatt, det behövdes kan jag säga. De senaste nätterna har varit jobbiga då jag äntligen börjat sova utan ortosen. Jag vänder och vrider mig i sömnen på sätt som jag antar har med min smärta på morgonen att göra ibland. Men det är bara att vänja sig.

Sitter nu ..
och väntar in Jacob då vi tittar på netflix "tillsammans". Man tager vad man haver så att säga, rätt mysigt ändå när man även har skype på under tiden. Tredje ljuset är tänt i adventsstaken och det känns overkligt att resan till honom är så nära.

Testade ..
hemmavax igår på benen. Jag kunde dra av två remsor på högerbenet och sen sa det stopp. Så ni kan ju föreställa er hur konstigt det ser ut för tillfället. Min smärtgräns är obefintlig och jag önskar någon annan ville göra det åt mig. Mitt sista alternativ är väl att hälla i sig whisky och göra ett nytt försök, problemet blir väl bara att med för mycket alkohol i kroppen så finns risken att jag ens glömmer vad jag skulle göra, haha.

Helgtid.

Kändes skönt ..
att dra iväg och göra något som man inte gjort de senaste elva veckorna .. typ. Men vem räknar liksom? Inte jag i alla fall. Var hem till Sofia och Fredrik för adventslek och fika. Jag fick med mig lite roligheter hem, exempelvis glögg te, det ska jag testa nu ikväll :)

Har börjat ..
titta på en ny serie, New Girl. Har sett säsong ett och två rakt igenom de senaste dagarna och är nu inne på avsnitt 9 säsong tre. Är det uppenbart att jag inte riktigt har något socialt liv? Hade varit lite mer underlättande om jag inte bodde bakom arslet på gud. Ser verkligen fram emot sommaren ..

På måndag ..
börjar sista veckans rehab för året. Efter det så blir det helt nytt, då byter jag rehabställe. Min tränare byter jobb och jag går med honom. Sophiahemmet är bra, rekommenderar det starkt. Hade det inte varit för att han bytte så hade jag varit kvar, men jag tycker det känns mer tryggt att fortsätta min träning med Tom då han vet hela min bakgrund och klarar av att hantera mig när jag freakar ut av smärta, haha. Nya stället ligger vid drottninggatan så det är inte så stor skillnad :)

TIHI!

Jag har ..
svårt att se de små förbättringarna som händer hela tiden i min utveckling och måste verkligen tänka tillbaka längre för att känna att det går framåt. Exempelvis: För EXAKT två veckor sedan genomförde jag min första poolrehab. Jag var i vattnet ca 50 minuter och av dessa så var jag utan ortosen i 30 minuter. Jag hade ingen styrsel i benet och kunde inte kontrollera någonting. När jag skulle upp för stegen ur poolen för att ta på mig ortosen igen så gick det inte, jag kunde inte lägga någon vikt alls på högerbenet när jag klättrade upp så jag fick häva mig upp sista biten och hasa upp på poolkanten. I dagsläget så har jag inte ortosen på mig alls, den åker inte ens med längre till rehaben. Då ser jag skillnaden, då inser jag hur snabbt (definitionsfråga) det egentligen går :) Men idag gick det i alla fall så bra att min rehabtränare ville ge mig en guldstjärna. Han hade dock ingen men jag överväger att göra en åt honom bara för att kunna få en, haha :P

Imorgon ..
ska jag till jobbet och hälsa på, tidigt på morgonen då lucia firas. Ska få se alla söta små skruttisar igen och kollegorna. Passar fint då jag även får träffa alla föräldrar. Ser verkligen fram emot det :) Danielle å andra sidan ska inte gå något luciatåg i år. Numera tillhör hon skolan och ska därför titta på när femmorna går tåg. Väldigt tråkigt kan jag tycka, var inte helt förberedd på att inse att hon blivit stor (större). Min lilla Liten, svårt att tänka sig att den flickan, nu 126 cm lång, en gång endast var 45 cm och bara vägde 2kg.

Hejja mig.

Har haft ..
det kämpigt idag med smärtan i knät. Tom tror till hundra procent på att det är överansträngning, vilket är förståeligt med tanke på att jag tagit bort ortosen. Belastningen blir helt annorlunda och nu när jag övar på den rätta tekniken att gå så tar det i lårmuskeln också. Det är mycket helt enkelt. Imorgon ska jag till rehaben igen men får träna helt fritt i egen takt utefter min form, så får Tom vänta med att pusha och terrorisera mig tills torsdag igen :)

Har försökt ..
spela in en videosnutt, men min kamera är ju som sagt inte helt OK. En övning jag gör i alla fall kräver att jag även står med vardera fot på en varsin våg, just för att kolla hur mycket utav min kroppsvikt jag lägger på vardera ben. Detta hjälper mig att justera hållningen i övningen och även få till det där med att belasta i böjt läge. Än så länge kommer jag inte så långt ner men att ens komma några centimeter i böjandet är tillräckligt just nu :)

Imorgon ska ..
jag till tandläkaren, wish me luck. Hua :/

Just like my father.

När jag ..
inte har sovit så bra på nätterna blir jag alldeles förvirrad när jag vaknar. Jag tror först att det är mitt i natten och imorse höll jag knappt på att gå upp tills Danielle frågar mig om vi ska vara lediga idag. Blev snabbt som attans upp ur sängen, fixa frulle, borsta tänder och klä sig hastigt. Såg när Danielle kom hem idag att hon dragit på sig en tröja med raviolifläckar på som av någon anledning hoppat ur tvättkorgen. Jag i min tur stressar hela morgonen för att sedan kasta mig in i taxin och åka till rehabiliteringen. Känner efter halva resan att jag mår lite underligt och det börjar smått snurra i huvudet. När jag får illamåendekänslor mot slutet av resan så inser jag att jag tagit morfintablett istället alvedon, oops! Förstå mig rätt, burkarna med dessa piller ser exakt likadana ut och i all hast när jag låste upp medicinskåpet och grabbade tag i en burk så tänkte jag mig bara inte för. I alla fall, gud straffar de korkade (!?) med detsamma. Typ. Jag tänkte att det kunde medföra lite positivt i träningen, kanske att smärtan domnade bort lite så jag kunde pusha lite extra, men icke. Var ovanligt öm idag och kunde inte alls genomföra alla övningar som tidigare. Kan även vara så att helgens traskande utan ortos samt badandet igår satte sina spår. Oavsett mådde jag illa hela passet idag. Det ska kännas att man lever ett liv som disträ. Avslutade med en övning som kändes rejält i lår och rumpa. Vart är alla mina muskler liksom, hallååååå!?

Drog iväg ..
efteråt och mötte upp mamma för lite snabbshopping utav mat, julduk och resväska. Var tvungen att köpa en större resväska inför Brasilien - resan då mycket ska med. Har lovat hjärtat att packa med mig lite extragrejer, såsom julmust, knäckebröd och persikor (godisvarianten). 18 dagar kvar, tiden har bara flugit förbi, herregud så jag längtar <3

Knä - update.

Att försöka ..
rehabilitera två knän samtidigt är inte världens lättaste balansgång. Speciellt när vardera knä behöver det andra knät att stötta på, att då inte ha något friskt knä kvar komplicerar många övningar. Hade återbesök i tisdags för mitt korsband och i onsdags för min knäskål. Korsbandet hade läkt jättefint och det svåra där är egentligen bara att hitta en stabil träningsnivå som inte överbelastar. När det kommer till knäskålen blev det mer invecklat. Det visade sig att jag inte har all tid i världen direkt till att få tillbaka full rörlighet i lederna, det finns en tidsgräns. Klarar jag inte av att böja till ett visst gradantal inom några veckor så blir jag nedsövd igen. Under narkos kommer läkarna att "bryta upp" knät, alltså böja fullt med våld, för att vänja knät vid den fulla rörelsen. Efteråt kommer jag vara öm, det kommer göra ont så in i norden och det kommer krävas träning i princip alla vakna timmar på dygnet i början för att inte benet ska bli stelt igen och för att rörelseradien inte ska gå tillbaka. Då får jag ju börja om på ruta ett igen och det vill jag definitivt inte. Nu ska jag ju inte sikta på att bli nedsövd igen, men det är uppenbarligen inget jag kontrollerar. Ibland säger bara knäna ifrån oavsett vad man gör och hur hårt jobb man än utför. Det är nog det värsta, att inte veta hur det kommer te sig och ATT veta att det finns en liten risk att jag inte ens själv kan styra över det.

Förbättringar ..
under helgen är dock att jag numera går utan ortosen när jag är inomhus. Tog på mig den idag till och från badhuset men i övrigt har benet fått härja fritt. Rörelserna jag gör är ju detsamma men det är sidled jag är rädd för och som kan skada mig igen. Sen finns det de gånger jag har på mig ortosen inomhus också, men det är om det är stora folkmassor, jag kan omöjligt påverka hur andra rör sig och då tar jag det säkra före det osäkra. Det gör fortfarande sagolikt ont när jag lyfter på benet, men det gör inte sagolikt stjärnstopp ont längre ;) Alltid nått, haha.

Rör mig utanför ramarna!

Idag har ..
vi spenderat i princip en heldag på badhuset tillsammans med kusinerna. Det blev otroligt lyckat och Danielle är mer än nöjd. Nu när de stora kusinerna lärt sig simma blir dock trygghetskänslan lite mindre. Förr flöt de ju oavsett, nu får jag typ panik så fort hon dyker under ytan. Det värsta är när man, som exempelvis idag, fokuserar på att gå ner för trappan och tittar ner på sina egna fötter i bokstavligen cirka två sekunder och när man tittar upp så ser man henne inte, just för att hon dykt ner i vattnet. Paniken hinner knappa in innan huvudet ploppar upp över ytan igen. Samtidigt så älskar jag ju att hon är simkunnig, givetvis!

Är helt ..
slut nu och har precis tittat på dagens avsnitt av julkalendern. Borsta tänder och läsning står på schemat, helst under en mysig filt :) Imorgon är det nya tag för hjärtat i skolan och för min del på rehabiliteringen. Mina mål för helgen är i princip nådda.

Inte min standard!

Ni får ..
ursäkta mig att det är en otrolig brist på bilder här i bloggen. I vanliga fall hade jag gärna lagt in bilder jämt, säkert inlägg med bara bilder och typ skitit i texten, men min mobil fuckar ur. Kameran fungerar bara när den själv vill, det vill säga på ett ungefär var femtionde gång. Ibland blir det skarpa bilder men ibland vill sig inte riktigt fokusen ens. Ska lämna in den på lagning tänkte jag, eller bara köpa en ny. Jag är ju som bekant sådär superrik ensamstående som lever livet på sjukpenning! Vem har inte råd med en ny mobil liksom! Pff!

Liten mitt ..
hjärta sover efter en mysig dag. Jag har suttit i köksfönstret ett tag och tittat ut på baksidan där hon byggt ihop snögubbar men mer än så kunde jag inte bidra med idag då det blev riktigt halt utanför dörren. Imorgon hoppas jag på lite bättre underlag, då drar jag på mig broddarna och åker till tibblebadet med henne. Vi ska på baddejt med kusin som varit bortrest i två veckor, som hon saknat henne. Efter att de rest så gjorde hon en nedräkningstabell där hon kryssat över dagarna tills hon äntligen skulle landa i Sverige igen, hur gulligt liksom!

Nu ska ..
jag kika på netflix, dricka min julöl och njuta av nyvispad chokladpudding. Danielle sover tungt och då får man passa på, moahahahahaha! ;)

Check.

Nu är ..
pepparkakshuset färdig, på ett ungefär. Saknas väl lite glasyr här och där och det ser lite halvdant ut efter att jag fick sockerlimma ihop taket som jag hade sönder. Här håller Danielle på i alla fall för fullt med sin sida, hon var väldigt nöjd efteråt :) Jag känner ju att min sida var sjukt snygg men aja.

Stökig helg.

Känns redan ..
nu som att jag kommer ägna min helg till att städa undan stök, här skall det nämligen bakas, både lussebullar och pepparkakshus. Det är tydligen det man gör som förälder med sitt barn runt denna årstid. Jag som inte kan baka känner redan paniken fyllas upp men hoppas att en sexåring inte ska ha för höga krav ;)

Suttit och ..
sippat på kaffe och gjort massa nödvändigt i väntan på mitt yrväder som kommer hem idag. Fyllt i Danielle nya hälsoundersökning bland annat inför förnyelse utav försäkring, sjukt vad man måste minnas flera år bak i tiden. Hur ska jag komma ihåg om vi uppsökt läkarvård (alltså sjukhusvård) de senaste fem åren?

Idag blir ..
det hämtning senare för henne. Klockan 15 är det samtal med läraren så jag hoppas hon skött sig :) Förrförra veckan satt vi och fyllde i ett papper inför samtalet tillsammans där hon fick svara på allt från att vara en bra kompis till hur hon tycker att hon lyssnar. Felfritt enligt henne, tveksamt enligt mig! Men man får väl hoppas att hon visar upp en betydligt mer disciplinerad sida i skolan än vad hon visar hemma.

I övrigt ..
vill jag bara säga att jag har jeans på mig idag. Första gången sedan 30 september! De ni ;)

Nya framgångar.

Det blir ..
bättre och bättre nu för varje vecka, nästan varje dag. De största skillnaderna kan man se från måndag till måndag, ungefär då man mäter hur det förbättrats, typ i vikter eller rörelsernas radie. Idag har jag genomfört både rehab i gymmet med Tom och sedan poolrehab i grupp (dock gör jag egna övningar och inte gruppövningar). Båda passen genomfördes utan ortosen och det kändes bra. Inte så stabilt jag skulle vilja men helt okej ändå. I gymmet fick jag två nya övningar att lägga fokus på som ska hjälpa mig belasta högerbenet (knäskålsskadade benet) så att jag ska kunna gå normalt igen. Gick inte sådär superbra i och med bristen på muskler. När musklerna väl kommer så måste jag öva upp balansen igen. Men i vattnet fungerade övningen väldigt bra så där passade jag på att utnyttja vattenstödet. I slutet av det passen ställde jag mig även på endast högerbenet och böjde med hela min vikt vilket också fungerade superbra. Allt som allt är jag väldigt nöjd med dagens resultat. När jag kom hem tog jag av ortosen igen och gick runt lite, men nu är den på igen så benet får vila också :)

Skulle ..
egentligen haft barnvakt imorgon för att åka med jobbet på julgala. Nu blev planerna ändrade då jag måste ta mig dit kommunalt men vågar helt enkelt inte. För det första är det långt och jag vet inte om benen orkar påfrestningarna för den sträckan, är det fullt på tåg eller tunnelbana så blir det ännu mer labilt. Sen ska det snöa rejält enligt alla väderprognoser jag sett så det ställer till ytterligare. Får ta det säkra före det osäkra och gav bort min biljett till någon annan. Lite trist att inte kunna få bryta av min tråkiga vardag med något roligare och mer annorlunda, men vill jag bli bra igen så finns det saker man får prioritera bort.

Tristess.

Börjar verkligen ..
tröttna på att vara hemma nu. Finns typ INGET att göra. Att inte ens kunna gå ut på en promenad ordentligt gör ju inte saken bättre. Fördelar med att vara hemma: Riskerar inte att bli superdupersjuk när alla barnen på jobbet blir sjuka. Slippa gå till jobbet och hem från jobbet när det är kolsvart i oväder såsom spöregn och (kommande) snöstormar. Hmm .. det var ungefär det enda. Nackdelar: Missar kokerskans underbara matlagning. Saknar kollegorna. Mindre pengar. Inget att göra. Detta är dödsdömt, jag kan komma på fler nackdelar än vad jag orkar skriva, you got the hint.

Rehaben ..
gick bra idag. Tom blev glad över att jag äntligen kunde lyfta benet och vi gjorde övningar som värkte helt fantastiskt (läs: förjävligt) ont i knäskålen, men det är bara att bita ihop! Lite roligt fakta: När jag skulle skriva ordet förjävligt så var jag tvungen att googla hur det stavades och det pågår uppenbarligen rätt många internetdiskussioner om hur det faktiskt stavas. Är det "förjävligt" eller "för jävligt"? Det är ju frågan. Ja, ni inser väl hur himla roligt jag har det här hemma ..

 

Delmål.

Har satt ..
upp en massa delmål under min rehabilitering för att pusha mig själv. Igår nådde jag ett nytt, att kunna lyfta på benet. Sådär som jag inte kunnat tidigare, alltså helt fantastiskt. Vet inte vad som hände, det kändes bara annorlunda när jag sträckte på mig efter att jag vaknat och jag testade. Hjärnan kopplade ihop rätt bra men det är fortfarande en övningsfråga. Efter ett par timmar fick jag träna upp förmågan igen tills det fungerade, så jag antar att det tar ett tag innan det kommer automatiskt. Dock har jag lagt undan det där snöret som ska hjälpa till, känner inte längre att det är nödvändigt :)

Rätt lugn ..
söndag och första advent. Har tänt det första ljuset, fikat med mig själv och sorterat räkningar. En rolig söndag med andra ord. Kan ju låta trist men det kändes otroligt skönt efteråt att ha allt på sin plats i rätt ordning. Nu måste jag ta mig i kragen och göra min hemmarehab ordentligt.

Lugnet.

Ska ta ..
denna helg och bara njuta av lugnet och bara vara. Nästa vecka är jättekörig och det är mycket varenda dag känns det som. Bara tisdagen har jag fyra inbokningar varav att tre utav dem är på rehabiliteringen. Återbesök hos läkare bland annat, denna gång för vänstra knät, alltså korsbandet. I och med det ofrivilliga rehaben (då jag tvingas stötta upp allt jag gör med det benet) så kommer nog utslaget vara positivt. Å andra sidan så är säkerligen det knät lite överansträngt och jag får verkligen tänka till i vissa situationer så jag belastar rätt.

På onsdagen ..
är det återbesök på danderyd för högerknät. Ska bli skönt att äntligen få träffa han som faktiskt utförde operationen så man kan få lite klartecken i allt. Min nervositet har kickat igång när det kommer till Brasilienresan. Jag vill verkligen att tiden ska gå snabbt men samtidigt inte, jag känner mig inte redo att gå omkring på stränderna eller dylikt. Känner inte den där stabiliteten i benen som jag gärna vill ha innan jag drar och tiden börjar bli knapp. Får hoppas att det sker framsteg snabbt nu så man kan lugna sig lite. De har ju trots allt sagt att det kommer gå snabbare när jag väl fått upp både balans och lite mer muskler :)

Fantastiskt.

Idag var ..
jag på min första poolrehab. Danielle följde med då tiden inte var den bästa, det skadade ju inte direkt att hon också fick dra på sig en baddräkt och hoppa i. Äntligen fick hon visa mig att hon kunde hoppa från ettan :) De andra i gruppen fick inte många lugna stunder då hennes mun går i ett och hon simmade runt och runt för att fråga ut alla var de hade ont någonstans.

I alla ..
fall så var poolrehaben sjukt härlig. Jag kunde röra mig på sätt jag inte kan ovan vattenytan, exempelvis lyfta benet. Känslan var fantastisk. Ovan vattnet så rör sig inte benet en millimeter ens och allt gör bara så jädrans ont. Men i vattnet gjorde det bara ont och det får det göra så länge jag ser att mitt ben lever! Efter halva tiden tog jag även av ortosen under övervakning av sjukgymnasten. En skum men samtidigt underbar känsla att känna benet "fritt" utan extra vikt och utan något som spärrar. Läskigt samtidigt då jag var rädd för att göra för hastiga rörelser men motståndet i vattnet hjälpte rätt bra. Ser fram emot nästa gång nu på tisdag :) Here we go!

Myskväll.

Efter ett ..
jobbigt trotspass ikväll med den lilla kände jag mig helt slut. Inget gick som det skulle och hon konstaterade innan hon la sig för kvällen att hon hoppades att morgondagen skulle bli bättre! Men jag som fortfarande var vaken la mig i fåtöljen och tittade på serier för att halvdö lite grann. När Jacob kommit hem till sin lägenhet i Brasilien efter jobbet och hunnit träna lite så satte vi oss på vardera sida om jordklotet med samma film på vardera dator och hade filmkväll ihop, otroligt mysigt <3 Kan verka konstigt men med tanke på distansen så tar man vad man får helt enkelt :) Imorgon passerar vi 30 - strecket, endast 29 dagar kvar till avresa!

Imorgon ..
är min första poolrehab bokad. 12.00 ska jag befinna mig på Sophiahemmets poolavdelning. Tom varnade mig för att det kanske var lite kallt i vattnet i början och jag kan se framför mig hur de säkert har lika kallt som tibblebadet :/ Hua! I och med den sena tiden så fungerar det inte med hämtning från skolan när Danielle slutar så hon får haka på. Kravet var att hon kunde simma så även hon får hoppa ner och trixa med mig imorgon :) Ska vi överhuvud taget komma upp så måste jag nog hoppa ner i sängen nu. Ett litet samtal bara och sen natti.

Personlighetsutveckling.

Jag har ..
mina egenheter och alla är väl kanske inte sådär supernormala. Typ att jag får dödsångest var och varannan dag eller mitt otroliga kontrollbehov. En av egenheterna är även fobin för tandläkare. Hittills har jag alltid lyckats ha med mig någon när jag ska dit men idag blev det ensamt. Danielle var ju med men jag hade tur att det nästan var folktomt i väntrummet så hon kunde sitta kvar och leka medan jag fick möta min stora rädsla. Skulle hon följa med mig in så vet jag inte hur det skulle gå, om jag faktiskt skulle bita ihop tillräckligt eller om jag skulle projicera över allt på henne. Tur var det som sagt för när tandläkaren drog fram alla grejer och stoppa in fingret i munnen för att bereda väg för bedövningssprutan så fick jag storpanik och råkade utan farten bita henne i fingret. Skäms verkligen, helt sjukt beteende. Till slut fungerade det när hon berättade för mig alla steg så jag kunde få lite kontroll på situationen och jag har inte längre ont i tanden efter tre veckors tandvärk :) Tummen upp!

Har en ..
helt bedårande sexåring hemma just nu. För tillfället sitter hon i köket och skriker på mig att hon är så arg på mig och jag gör allt fel och jag är bara dum. Anledningen? HON har tappat ut alla pärlor på golvet. Pärlor som hon tjatat på mig i flera veckors tid att jag ska köpa till henne med tråd så hon kan göra pärlödlor. Nu visade det sig dock att hon inte riktigt kan hela ödlan själv och att jag måste hjälpa henne med trassel och benen, något som jag självklart inte kan, jag minns inte alls hur man gjorde. Så nu är jag bara ännu mer dum. Logiken flödar idag. Hälarna stampar i golvet som en elefant och suckarna avlöser varandra med arga tillrop. Om detta är sexårstrots vill jag inte veta vad tonåren har att bjuda på.

Underbara måndag.

Tänk att ..
jag en dag skulle säga att jag gillar en måndag. Skumt. Men, idag har det varit en bra dag. Jag fasade över rehaben först då jag inte uppnått mina 90 grader jag fick i hemläxa. Det visade sig i alla fall bara vara något han sa för att jag faktiskt skulle kämpa under helgen och inte slappa. Vet inte ifall han börjar känna mig på riktigt ;) Det jag kunde åstadkomma var väldigt bra i sig och det går framåt. Tom (alltså min rehabtränare) lyckades även fixa fram en extra ortos till mig som jag kan använda när jag ska börja poolrehab på torsdag. Egentligen skulle jag startat imorgon men då har jag en tandläkartid, jajks!! I alla fall, den vanliga ortosen jag har får nämligen inte bli blöt så därav en extra. Jag har alltså tagit min första dusch idag utan soppåsar och kirurgtejp över hela jäkla benen. HUR SKÖNT SOM HELST! Mitt högra ben har ju inte sett vatten sen urminnes tid. Jag stod i duschen i över en timme, jag har aldrig känns mig så ren i hela mitt liv.

Men ja ..
fokus på imorgon nu. Tandläkaren är inte riktigt min vän och i och med att jag direkt efter ska till rehaben så får Danielle följa med. Gäller att skjuta bort all panik, men jag har haft tandvärk i tre veckor nu så jag måste verkligen dit :/

Lite tidigt ..
ännu kanske men på onsdag ska jag och Danielle fixa till det sista i juldekorationerna hemma. Ja, inte julgranen såklart, den får komma som vanligt ett par dagar innan dagen till ära. Vi har redan tjuvstartat lite med en julduk, en ljusstake och en julstjärna men jag erkänner, det är rätt mysigt. Speciellt kvällar som denna då vi suttit under en filt i soffan, kollat på film och druckit te :)

37 dagar senare.

Jag har ..
hela tiden tänkt att det gått rätt segt i min rehab även fast min rehabtränare Tom ger mig bevis på bevis att det inte stämmer. Men när man är van vid att funktionera "normalt" rörelsemässigt så känner man sig rätt låst. Bara småsaker, att inte kunna lyfta benet som jag tidigare nämnt, eller att inte kunna sitta normalt på en stol gör att man känner sig smått förlamad. Har gjort min rehab både igår och idag och hittills kommer jag inte upp i de 90 grader som jag strävar efter, kvällen kommer med största sannolikhet bli jobbig.

På allt ..
detta så har jag en rastlös sexåring hemma. Att åka och bada kan ju verka vara en enkel aktivitet men inte i vårt fall. Vi har pysslat, tittat på film och nu är hon uppe hos grannens kattungar. Klockan är inte ens två så vad vi ska hitta på här näst vette sjutton. Jag vet att badet är det som hon vill göra mest av allt men har man en tråkig mamma så har man, det jobbiga är väl bara att berätta för henne att det inte blir av ..

Ordningen återställd.

Nu är ..
den lilla krabaten hemkommen från lekdejten och vi kan återgå till att mysa ner oss i en soffa med lördagsgodiset och Astrid Lindgren - film. Ikväll blir det nog ännu en film om gänget på saltkråkan. Inväntar att kaffet ska bli klart och smälter maten lite, har kört på storkok ikväll så vi kan lägga fokus på annat imorgon :)

Innan läggdags ..
ikväll så ska vi även upp till grannen en sväng. Hennes katt har fått kattungar för ett par veckor sedan och vi ska dit och förälska oss lite <3

Egentid.

Jag är ..
inte gjord för egentid. Jag har de senaste åren börjat uppskatta liiiiite egentid och kunnat planera för vad jag ska göra på min ensamma tid, för det är ungefär så jag ser det, som ensam tid. Mestadels blir det bara att sitta och småjobba. Jag har ingen ro i kroppen för att bara slappa och bara vara, tycker det är lite jobbigt. Just nu sitter jag helt själv, helt oförberedd. Jacob befinner sig i bilen på väg till formel 1 som denna helg körs just i Saõ Paulo och från ingenstans ringde Danielle kompis pappa och frågade om de kunde låna Danielle några timmar. Vad ska jag göra nu då? Efter att man rehabat så finns det inte så mycket kvar .. sova? Får se om jag finner något av intresse på netflix, Jacob skaffade det åt mig förra helgen, väldigt uppskattat :)

Min "hemläxa" ..
tills på måndag är att försöka böja benet 90 grader. Går sisådär. 60 grader är inga problem längre, det stramar lite i början och det är fortfarande jobbigt, jag vill ju uppnå känslan av att kunna böja benet utan motstånd överhuvud taget. 80 grader går om jag gråter. 90? Njaaee. Men, ser man tillbaka till förra helgen så var dåvarande målet att böja till 40 grader under helgen så jag har jag kommit en bra bit på vägen :)

Planering.

Jag var ..
inte helt förberedd ikväll när jag och Danielle skulle ta med Bella på en kort promenad och sedan handla mat. Det hade frusit till rejält utanför och jag hade varken satt på broddarna på skorna eller fixat sån där ickehalkskydd på kryckorna. Helt sjukt, jag har snart gått på kryckor i 2 månader .. pjuuu! I alla fall, jag fick sätta mig ner på trappen med en ficklampa och lysa mot Danielle för hon fick stapla bort över gräset själv med Bella. Sen fick hon handla själv också, en liten lista och lite pengar i handen and off she goes! Alltid lika glad när hon får det förtroendet :) Hon sköter det alltid lika snyggt. Till och med icakortet drar hon innan hon betalar, haha.

Fredag.

Den enda .. 
dagen i veckan som jag är rehab"fri" så att säga. Fast jag ska ju ändå göra rehab hemma, vilket jag inte gjort idag .. ännu. Danielle har kommit hem och fredagen kunde ju ha börjat bättre, allt var bara fel. Nu sitter hon äntligen och tittar på film och är något sånär tyst och icketjatig men det lär väl inte hålla i sig länge. Hon verkar inte heller ha haft en bra dag :/ Vi håller tummarna för att kvällsmyset blir bättre :)

I övrigt ..
ska vi bara vara hela helgen. Man har inte så mycket svängrum när man går på sjukpenning om man säger så. Ett badbesök kanske man kan få till :) Sist Danielle var hemma så åkte vi iväg på torsdagen och badade och det var sjukt läskigt. När det är så mycket folk runtomkring så blir jag väldigt nervös att någon ska råka gå in i mig eller dylikt. Ramlar jag är det kört, jag har till och med fått stränga "order" om att inte ramla. Kombon halt badhusgolv och springande ungar var inte den bästa kanske och jag fick gå längst med väggarna hela besöket. Nu tror jag nog att min balans är lite bättre så det ska nog inte vara lika illa, haha.

När hjärnan kopplar bort.

Hur konstigt, men..
samtidigt häftigt, är det inte egentligen att hjärnan bara kan koppla bort vissa delar av kroppen, bara sådär, för att de inte används under en viss tid? Mina övningar på rehaben är rätt koncentrerade för tillfället på en sak, nämligen att kunna röra mitt högerben i alla riktningar utan mitt hjälpsnöre som sitter fast runt foten. Hittills klarar jag det mesta men jag kan inte lyfta benet när jag sitter. Alltså, står eller sitter jag så kan jag inte lyfta benet framåt. Bakåt och sidorna går utmärkt för då använder man mer höftmusklerna. Gör man en rörelse framåt så måste man använda sig utav lårmuskeln och det är just den muskeln då som hjärnan kopplat bort. Hur sjukt?! Jag försöker verkligen och halvt svettas när jag försöker spänna hela benet men inget händer. Jag testar med vänstra benet för att förstå vad man spänner och hur men det går liksom inte att "kolla" för det är ju bara nått man kan helt enkelt, det ska ju bara finnas där, förmågan att röra på benet. Men ja, nu är det ju inte så. Föreställ er att ni ska lyfta benet bara några millimeter från marken och tar i allt vad ni är värda och ser att inget händer, det är en märklig känsla vill jag lova. Men så idag hände nått! Här ska ni få se. Ha i åtanke då att detta är ett sjukt stort framsteg, hajja då hur orörlig jag egentligen är :S

Att lära sig gå.

Tänk vad ..
man tar mycket för givet hela tiden. Typ att man kan gå, springa, hoppa, böja på benet m.m. Jag vet att jag många gånger har tittat på barnen på förskolan och försökt komma ihåg hur svårt det var att ta sig runt som barn. Jag kan titta på de allra minsta knodden och tycka att det ser så kämpigt ut (samtidigt roligt) när de försöker ta sig över något så enkelt som en sandlådekant. Nu är jag där, jag har samma problem. Man kan tycka att de där kanterna är rätt låga ändå men det är just då jag inser hur lite jag kan böja på benet. Skrämmande också hur snabbt musklerna försvinner.

Idag har ..
jag gått med ortosen upplåst för första gången. Dock med kryckor som hjälp för annars måste jag ha den låst. Skulle jag ställa mig med upplåst utan kryckor skulle benet inte orka hålla mig uppe och ja, då är det kört igen. Men vi la även lite vikt på benet idag på rehaben och det gjorde inte ont alls. Känns skönt då det är ett tecken på att frakturen läkt tillräckligt bra för att kunna sätta lite press och användning på lårmuskeln :) Jag är hur glad som helst. Imorgon ska vi kolla hur ärret ser ut också och förhoppningsvis har det läkt ihop helt för då får jag börja med poolrehab en dag i veckan!

Gick under ..
40 - strecket idag när det kommer till dagar kvar till Brasilien!!! YEY! Har redan börjat fantisera mig bort till stränderna, solskenet och värmen! :) Var och vaccinerade mig idag så nu är allt klart inför resan. Det går inte ens att beskriva hur mycket jag saknar Jacob, herregud så jag längtar efter att få se honom igen <3 Ska ringa honom nu innan jag kryper ner i sängen, godnatt!

Distans.

Skulle aldrig .. 
rekommendera distansförhållande till någon, fy i helvete vad jobbigt det är. Det värsta av allt är att när man känner att man inte orkar och bara vill skrika så finns det ändå inget att göra, bara finnas här och typ vänta ..
Det är inte så att sex månader är länge, egentligen. Men tiden står ju nästan still ibland. Bara dessa timmar idag känns som en hel vecka! Idag har han varit i Brasilien i exakt två månader, nu är det bara fyra kvar. Om tre månader och en vecka åker jag dit, ser fram emot det hur mycket som helst och sen hoppas jag innerligt att sista tiden går fort när jag kommer hem :)

Antagligen ..
hade väl tiden kunnat gå lite snabbare också om jag var uppe på fötterna. Men det är inte lätt att fördriva tiden när man endast kan sitta hemma och ruttna i ensamhet. Utan TV. Jag vill avlida.

Rehab rehab och lite mera rehab.

Dagarna ..
flyter på rätt bra första delarna av veckan. Kör rehab på Sophiahemmet måndag - torsdag varje vecka och jag märker redan stor skillnad. Förr kunde jag knappt resa på mig från sittande/liggande läge men nu går allt mycket smidigare och mer smärtfritt. Ju längre in i rehaben jag kommer desto mer obehagligare dock. Gillar inte när min rehabtränare "masserar" knäskålen exempelvis. Man måste förflytta den fram och tillbaka och upp och ner för att den inte ska "stelna" i sin lilla skåra i knät. Jag som redan innan alla operationer tyckte att det var sjukt obehagligt när någon rörde mina knän vill spy varje gång. Sen det där med att böja benet .. pjjuuu. Rätt oskönt. Hittills klarar jag typ 40 grader, inte mycket men bättre än förra veckans 30. På måndag ska vi låsa upp till 50 grader och min tränare har sagt att när jag kommer dit ska vi testa böja direkt till 40 UTAN gnäll. Ja, han har lärt känna mig redan ;) Ren tortyr.

Har fått ..
utvidga mina övningar nu i och med att jag har fått friare spelrum med ortosen. Sen igår så får jag öva genom att stå upp med ortosen upplåst. MÅSTE dock hålla i mig i något för jag får inte belasta högra benet ännu, då går benet av på grund av bristen på muskler. Helt sjukt hur snabbt de försvinner :( Men jag får öva på att böja benet och sen tåhävningar. Jag stödjer upp med vänsterbenet som faktiskt blivit riktigt bra för att ha varit försummat ett tag :)

Något vi gör ..
varje gång är att sätta ström i benen, både då i och med att jag opererat båda knäna. När det krampar ska jag spänna lårmusklerna så pass mycket jag kan och lyfta vänsterbenet. Högra kan jag inte lyfta ännu utan förlitar mig helt enkelt på en "slynga" eller vad det nu än kallas som hjälper till att lyfta. Som ni ser på bilden nedaför så har jag styrkan 61 på vänstra och 53 på högra. Detta är alltså helt sanslöst smärtsamt och jag dör dödens död varje gång. Sen får jag sitta såhär i tjugo minuter. Efter lite chitchat med andra omkring mig i samma sits så visade det sig att de som faktiskt kör på ordentligt de gör det med råge. Någon bredvid mig körde på styrka 250 och sen finns ju de där sadisterna, de som kör maxgräns, alltså 999. Ja. Jag är vek.

Huvudbry!

Hur normalt ..
är det att längta framåt men samtidigt inte? Att må dåligt för något fast ändå inte? Jag vill verkligen att tiden går snabbt så att jag får min operation avklarad (som är fastställd till 1 oktober) men samtidigt vill jag att dagarna står stilla så inte Jacob flyttar till Brasilien (den 16 september). OCH, samtidigt som det flyger genom huvudet så längtar jag redan tills han kommer hem igen för då typ "startar" livet så att säga. DÅ flyttar vi ihop och kan äntligen börja se framåt istället för att "bara vara" i väntan på att det skall hända något!

Jag försöker ..
se det positiva i allt. Jag får en betald semesterresa för att hälsa på honom, jag får värme i den brasilianska sommaren mitt i den svenska vintern, jag är sjukskriven under första delen han är där borta vilket underlättar våra skypesamtal mitt i svenska natten och den mest självklara positiva anledningen .. snart flyttar han tillbaka till Stockholm. Först Ludvika i någon månad ja, men sen .. :)

Plockepinn.

Varit ute ..
en snabbis med Bella på promenad nyligen. Smärtan som befunnit sig i ryggen har sakta rört sig uppåt mot vänstra delen av nacken. Antar att det är normalitet efter att man fått den där behandlingen från igår. Jädrans va ont det gjorde. Men ja, jämfört med hur de senaste dagarna har varit så är detta i princip smärtfritt.

I skogen ..
plockade Danielle med sig långa tjocka pinnar hem som hon sedan sågat sönder och torkat med hårfönen. De ska sedan spikas ihop med varandra och hon ska ge ett försök till att göra en egen klädstege :) Kommer bli ett spännande projekt med tanke på hennes tålamod ..

Fredag.

Just nu ..
SITTER jag upp ordentligt i min soffa och dricker kaffet som Danielle har gjort i ordning åt mig. Har tagit en värktablett precis så vi kan gå ut med vovven, sen blir det till att göra mina övningar. Danielle vill plocka pinnar och måla så hon kommer vara sysselsatt ett tag framöver, inget fritids idag då Stefan kommer och plockar upp henne om ett tag. Pappaveckan börjar idag. Men jag träffar henne imorgon igen då hon ska med mig och Jacob på bröllop :)

Jo, för idag kommer ..
Jacob hit. Kvällen är planerad in i minsta detalj, lite halvtrist att jag inte kommer kunna delta hundraprocentigt. Hans visa är godkänt nu så han kan boka biljetter till Brasilien när som helst, typ. Så ikväll är det avskedsmiddag samt födelsedagsmiddag då han fyller år om fem dagar. Middagen och avskedsståehejjet är även ämnat för hans vän G som drar till Singapore och fyller år om sju dagar. Middag och 5 - kamp på gröna lund. Yey, jag kommer få sitta och titta från en bänk hela kvällen :(

För er .. 
som har missat så ska Jacob till Brasilien i sex månader och jobba. Han kommer väl hem till Sverige igen i mars eller så. Dock åker jag och hälsar på, vet bara inte riktigt när ännu.

Domen!

Va till ..

sjukgymnasten idag, 18.30 hade jag tid. Självklart började det spöregna när vi skulle gå och det regnade ännu mer, om det ens var möjligt, när vi var klara och skulle åka hem igen. Det tar bokstavligen MAX 5 minuter att cykla hem från tågstationen och på den korta biten så såg det ut som att jag & Danielle hade badat. Hänga upp alla kläder på tork och krypa ner i varsin pyjamas. 

Hos sjukgymnasten ..

fick jag ligga ner mestadels på en brits då hon typ masserade och tryckte sönder massa grejer i min rygg. Jag som inte är den bästa på anatomi kan dessvärre inte förklara bättre, tror jag. Någon nerv hade hamnat fel, jag hade en massa knutar överallt och spända muskulaturer som hon försökte ordna. Sen är mina muskler lite förslitna också, så därav bokade vi inte bara in ett återbesök utan faktiskt två. Förslitningen kommer bli bättre med lite vila och regelbundna övningar och rörelser, vilket även hjälper mot allt det andra. 

Imorgon ska ..

jag inte tillbaka till jobbet då det inte bara fortfarande gör halvont i många rörelser (även fast det är betydligt bättre efter min behandling idag) men i och med alla muskeltryckningar och knäckande av ryggen ikväll så kommer min kropp med största sannolikhet att vara öm imorgon. Hon rekommenderade precis som läkaren på danderyds akuten att jag skulle äta smärtstillande för att få sömn samt att jag kommer kunna röra på mig mer när kroppen inte känner smärtan, haha. Sant. På måndag ska det dock vara fritt fram att jobba, bara jag tänker på att inte bära för mycket vilket jag ändå redan är väldigt restriktiv med då mitt knä ska opereras. 

Måste säga .. 

att jag har tur som har Danielle hemma dessa dagar. När jag inte kommit upp på morgonen så har hon fixat frullen. När jag inte kan gå överhuvud taget så har hon gått själv till och från fritids. Hon har varit ute på promenader med Bella, hon har ställt in i diskmaskinen, städat, handlat .. you name it. Man glömmer lätt att hon bara är sex år gammal, hon är verkligen guld värd <3 

Oooooold.

Ligger raklång ..
i min säng och kan inte röra på mig, ännu. Lyckats hitta en alvedon i mitt sängbord som jag svalt med saliv jag fått samla ihop, haha. Dragit fram laptopen och surfar runt tills jag kan resa mig upp för att typ stänga av min TV, ta av mig kläderna, borsta tänder och en himla massa annat för att kunna lägga mig på riktigt. Ska upp supertidigt imorgon för att öppna på jobbet, det vill säga om jag ens kommer upp. Jag håller tummen.

Oh Lord!

Här har ..
man inte satt sin fot på evigheter. Min dator jag haft tidigare har kraschat varje gång jag gått in på en sida som på minsta vis är relaterad till någon blogg så jag har inte KUNNAT gå in här för att skriva. Från mobilen blir det så krångligt så det alternativet struntade jag i rätt så snabbt, faktiskt.

Instagram ..
har varit min räddning i ett års tid skulle man kunna säga då jag är beroende av att lägga ut bilder. Bloggen har inte varit så saknad om jag säger så även fast jag gillar att skriva. Man kanske har blivit lat? Mobilen är ju ett så himla enkelt verktyg nu för tiden med alla fotoappar som finns. Vem som helst kan ju kalla sig för fotograf i princip. Förr älskade jag verkligen att fotografera, nu gör jag det mest för att det är tillgängligt. Jag menar inte att bilderna inte blir fina, för jag älskar fortfarande hela konceptet, men jag har liksom slutat anstränga mig. Lyckas man ta en bild som inte helt lever upp till hur man tänkt sig i huvudet så är det bara att slänga in den på någon utav de sjuttielva apparna man har så vips, hundra gånger snyggare! Men det där med att skriva om sin vardag gör man ju inte längre, i alla fall inte jag då jag inte lägger ut statusar på facebook mer än fem gånger om året, typ. Det känns lite som att de enda bloggarna som faktiskt överlever är de bloggar som är inriktade på något specifikt .. träning, mode m.m. Min vardag .. vem sjutton vill höra om den liksom?! :S hahaha.