Det var ..
en tuff dag på Sophiahemmet idag. Tom masserade runt mitt knä för att finna det som gjort ont i två veckors tid och fann den lilla punkten som får mig att gråta av smärta, allvarligt. Det låter säkert löjligt och jag som vanligtvis är en dramaqueen och piper för allt har inte så mycket trovärdighet när det kommer till smärta men det gör ont. När han försökte trycka på punkten så gick det inte utan att jag höll på att ramla av britsen, så ont gjorde det. Nu i efterhand så känns det fortfarande och jag fick ställa in alla mina planer jag hade efter rehaben idag för att bara åka hem och vila. Det som faktiskt gör ont kan vara tre olika saker. Antingen är det överansträngt, nerver som ligger i kläm eller så är det knät som inte accepterar all metall som sitter där inne. Nerverna kan hamna i kläm när vävnaderna växer ihop igen och då är det bara att vila precis som med alternativ ett. Men är det så illa att knät skjuter ifrån metallen så kommer de i sinom tid behöva gå in i knät igen för att plocka bort allt, det vill säga så fort skelettet är helt läkt (januari). Sååå .. summa kardemumma: denna gång var jag minsann ingen dramaqueen, hah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar