Knä - update.

Att försöka ..
rehabilitera två knän samtidigt är inte världens lättaste balansgång. Speciellt när vardera knä behöver det andra knät att stötta på, att då inte ha något friskt knä kvar komplicerar många övningar. Hade återbesök i tisdags för mitt korsband och i onsdags för min knäskål. Korsbandet hade läkt jättefint och det svåra där är egentligen bara att hitta en stabil träningsnivå som inte överbelastar. När det kommer till knäskålen blev det mer invecklat. Det visade sig att jag inte har all tid i världen direkt till att få tillbaka full rörlighet i lederna, det finns en tidsgräns. Klarar jag inte av att böja till ett visst gradantal inom några veckor så blir jag nedsövd igen. Under narkos kommer läkarna att "bryta upp" knät, alltså böja fullt med våld, för att vänja knät vid den fulla rörelsen. Efteråt kommer jag vara öm, det kommer göra ont så in i norden och det kommer krävas träning i princip alla vakna timmar på dygnet i början för att inte benet ska bli stelt igen och för att rörelseradien inte ska gå tillbaka. Då får jag ju börja om på ruta ett igen och det vill jag definitivt inte. Nu ska jag ju inte sikta på att bli nedsövd igen, men det är uppenbarligen inget jag kontrollerar. Ibland säger bara knäna ifrån oavsett vad man gör och hur hårt jobb man än utför. Det är nog det värsta, att inte veta hur det kommer te sig och ATT veta att det finns en liten risk att jag inte ens själv kan styra över det.

Förbättringar ..
under helgen är dock att jag numera går utan ortosen när jag är inomhus. Tog på mig den idag till och från badhuset men i övrigt har benet fått härja fritt. Rörelserna jag gör är ju detsamma men det är sidled jag är rädd för och som kan skada mig igen. Sen finns det de gånger jag har på mig ortosen inomhus också, men det är om det är stora folkmassor, jag kan omöjligt påverka hur andra rör sig och då tar jag det säkra före det osäkra. Det gör fortfarande sagolikt ont när jag lyfter på benet, men det gör inte sagolikt stjärnstopp ont längre ;) Alltid nått, haha.