Nystart.

Tänk att ..
det är 190 dagar sedan jag stod på jobbet. Idag var det första dagen igen och det var efterlängtat. Mjukstartar lite med tre timmar om dagen i två veckor för att sedan göra en bedömning om hur det går. Fortfarande finns det inga muskler som stödjer vissa rörelser så jag måste tänka en extragång innan jag gör vissa saker. Idag, precis innan jag slutade, så ramlade en flicka från en cykel. Jag var sekunden från att ta ett stort kliv åt sidan för att springa dit och kom plötsligt ihåg att det kunde slutat illa. För att klargöra, skulle jag lägga hela min vikt på högerbenet i en sådan rörelse så kommer inte kroppen orka. Risken finns då att knät går sönder igen .. det vill vi ju liksom undvika ;) Det finns även saker jag gjort idag som jag egentligen inte ska göra men det är jäkligt svårt att låta bli. När flickan ramlade så bar jag upp henne och gick för att kyla ner huvudet hon slog i samt kolla läget. Jag ska inte bära barnen. Jag vet det. Där finns det också risker. Men det är himla svårt när flickan, 2 år gammal, gråter utav smärta. Visst fan plockar man upp barnet ändå och skiter i hur ont det gör på en själv. Det är sånt som läkaren inte verkar förstå när hon kastar ur sig en kommentar som "Du får väl sitta hela tiden då" när jag påpekade att jag inte visste ifall jag var helt redo att gå tillbaka till jobbet.

Kort sagt ..
så har det varit tufft idag trots att det har varit fantastiskt samtidigt. Att komma dit och träffa alla barn igen var underbart, även föräldrar och kollegor. Jag måste ändra lite i mitt sätt dock så jag inte riskerar att göra illa mig igen den först tiden, men det ska nog gå bra. Jag menar, det är svårt att säga till barnen att de inte får komma springande och krama mig eller sitta i knät eller dra lite i mina byxor eller .. osv osv. De vill bara väl och de har väl saknat världens bästa Emma liksom ;) haha. Men ja, idag var det ett barn som kom bakifrån utan att jag såg det, då blev det lite skakigt erkänner jag. Bit ihop!

Once again.

Det här ..

känns jäkla bekant. Inte första gången vi suttit på den här färden med saknaden i kroppen. Höll på att avboka allt jag hade inplanerat måndag och tisdag bara för att kunna stanna lite extra. Men snart är det helg igen och då ses vi ju. Inte bara vi heller, Danielle kommer hem och så ska vi träffa massa underbara barn på fredag. Både kusinbarn och syskonbarn på Jacobs sida, kommer bli helfestligt :) Och imorgon ska jag träffa en bebis. En jättesöt bebis. ❤️ 

Fredagsfantastico!

Har haft ..

en superfin dag. Har frisknat till äntligen och det matchade rätt bra då helgen är fylld av roligheter. Inte bara har jag Liten och hjärtat hemma samtidigt utan lördagkväll bjuder även på 30års kalas :) Lillebror är barnvakt och jag ar inhandlat alkoholfritt rödvin kvällen till ära. Har aldrig smakat så jag hoppas det är bra.

Har spenderat ..

halva dagen med att sitta i solen inne vid Kungsgatan idag, en glass i ena handen och en telefon i andra där Justin Biebers låt "baby" gått varm. Sen var det någon som dansade och sjöng för glatta livet till den låten för alla som passerade eller satt och avnjöt vårvärmen. Gissa vem? ;) Hahaha. Hon har till och med lärt sig hans ena move, när han står på tårna. En gång blev det för mycket dock så hon snubblade framlänges ❤️ Jag diggade på och dansade (det vill säga att jag satt ner och rörde mig fram och tillbaka) och ibland kunde jag till och med något enstaka ord. Vad gör man inte för sitt hjärta liksom! Jag är min dotters största fan! Nämnde jag förresten att hon stod på scen i täby centrum för några veckor sedan och sjöng kareoke, Yohios låt "heartbreaker"? ❤️

Vi spelade ..

även ett egenpåhittat spel. Fast med välkänd grund :P Vad gör man när man inga pinnar hittar? Spelar plockesten såklart! Hon vann båda gångerna och jag och Jacob var inte ens i närheten. Känns som fusk. Det är alltid fusk inblandat när jag inte vinner. Jag är världens sämsta förlorare. På riktigt. Jag kan knappt spela spel med barnen på jobbet för att jag vill vinna. 

Startklar.

Jag är ..
inte den som är den men .. all pollen gör nä-ä-ästan så jag hatar våren. Jag gör inget annat än nyser just nu och känner mig inte överdrivet charmig. Ska sitta inomhus småsjuk hela veckan och bara spela tv-spel.

Inte långt ..
kvar tills första jobbdagen. Ska bli skönt att ha något vettigt att göra om dagarna, mer än att pilla navelludd och titta mig trött på telefonen. Ja och blogga då, om allt onödigt och tråkigt jag gör för tillfället. Rehaben har varit pausad i och med operationen men den ska sättas igång nu här när som helst.

Otroligt ..
sammanhängande inlägg. Hej då.

Bilresans dag.

Sitter och ..

njuter av, vad jag förmodar, kommer bli den sista lugna tiden ute ur en bil idag (Skriver man så?). I alla fall, vi är på badhuset i Ludvika och ska strax gå upp för lunch. J jobbar halvdag idag så vi ska så fort som möjligt bege oss mot Stockholm. Anar att det kan bli en spännande resa dit när jag läst alla statusuppdateringar på facebook och kollat nyheterna. Snö. Snö och ännu mera snö. 

Efter ett ..

kort stopp hemma och hos Danielles pappa så åker vi mot Skåneland. Kan nog bli lika spännande på den resan men jag är naiv och föreställer mig att våren finns där och solen skiner för att ge mig glädje och värme! Punkt. Vi stannar bara i Skåne till lördagmorgon, då ska vi åka hela vägen hem igen. Så, med andra ord så blir det mycket tid i bilen kommande dagar så nu ska jag dricka mitt kaffe och hejja fram Danielle i vattenrutschkanorna :) ❤️

Sista dagen.

Sitter och ..
knappar runt på nätet efter en dator. Efter att jag nu i sex månader har lånat Jacobs dator så har jag insett alla fördelar med en stationär. Laptopen får alltså vänta :) Men det är inte lätt att söka runt själv när man inte är ett dugg intresserad. Jag vill typ kunna blogga, betala räkningar, jobba i excel och spela datorspel ;) haha. Jacob har hjärntvättat mig, jag skyller allt nörderi på honom.

Danielle sitter ..
bredvid och kollar på barnkanalen. Otecknat program där en tjej blir kär i en kille. Danielle själv sitter och rodnar och klarar knappt av att titta och vänder sig om hela tiden mot mig och ber mig sluta titta på henne.

Har varit ..
ute och traskat runt i snöoväder precis. Kallt, för jävligt och blött. Så kallt att till och med Danielle bad om att få gå in efter bara några minuter. Bella tyckte dock att det var hysteriskt roligt och stod inte stilla en enda minut. Imorgon jobbar mannen bara halvdag och sen blir det till att sitta i bilen i en evighet. Först 3 timmar hem till Stockholm och där gör vi bara ett kort stopp på en timme för att sedan bila hela vägen ner till Skåne. Jag och min åksjuka ser verkligen fram emot detta! ..

Poppigt.

Kvällen middag ..

blev rester och efterrätten blev popcorn och film. Visst kan man lyxa till det en vanlig tisdag :) Har haft en sån där dag när jag bara vill lägga mig ner och sova. Gärna för en timme sen. Men men, alla dagar kan inte vara bästa dagar. Har i alla fall kommit ut på en längre promenad idag, kändes hur skönt som helst. Det kändes lite i knät mot slutet och efteråt var det till att vila med högläge. Bara bita ihop, snart så!! Nu står Cartoon Network på och jag är inser att jag kollar på barnprogram trots att Danielle lagt sig. Vart är min ork idag? 

Btw .. 

barnprogram i dag är ta mej tusen inte alls som barnprogrammen för i tiden. Tidigare idag var det nått som stod på där barnen i programmet (tecknat) pratade med ord som "chilla", "kärring", "assåbha" med mera. Jag vill inte vara någon moraltant direkt men jag gillar när de pratar mer propert, alla de där "tonårs"-orden ligger liksom inte rätt i ett barns mun (typ Danielle). Jag vet inte riktigt men jag är i alla fall inte ett stort fan utav de nya programmen 😁

Sömnbrist.

Blev inte ..

överdrivet många timmars sömn inatt. J har en otroligt skön säng MEN, den är inte otroligt stor. Den är sådär precis så att man kan ligga bekvämt om man är två men då ska man inte röra sig sådär jättemycket och man ska gärna gilla positionen man lagt sig i för det är superkrångligt att vända på sig. Längtar tills vi köper en stor ordentlig säng!

Idag är ..

det jobbdag för honom. Han har promenerat lite halvbitter till jobbet här för ett tag sedan efter mysfrulle tillsammans. Här kom han hem från brasseland och trodde att det var vår och att han sluppit snö och elände, tji fick han liksom. Idag snöar det dessutom. Ska halvslumra lite här nu med kaffe i handen medan ungen sitter bredvid och ritar :)

Bästa!

Har haft ..

en lugn och skön dag i Ludvika. Började med en liten miss dock då vi skulle till badhuset. Just måndagar öppnade de 14, inte 09 .. jätteskumt. Så det blev till att tralla runt i centrumet istället och avslutningsvis köra på en fika. Wienerbröd är fan sjukt gott!!

Badet ..

kör vi imorgon istället, Danielle har längtat efter kanorna och familjebadet som är fullt med roliga grejer :) Nu ska jag lägga mig, skaka av mig dumma tankar och somna gott till värmen utav J ❤️

❤️

Sitter här ..

i soffan i Ludvika igen. 6 månader sen senaste typ. Den saknaden jag har känt har varit enorm och det finns de dagar som har varit riktigt tuffa. Det konstiga nu är att det plötsligt känns som ingenting, som om de vi inte gjort annat än att stå tillsammans och laga middag eller dra iväg på IKEA-utflykter och det känns definitivt inte som om det var sex månader sen sist. Skumt! 

Skriver mer ..

imorgon för nu ska denna donna kolla på debatt och förhoppningsvis är jag och Jacob fortfarande kära om en timme, haha. 

Liv i huset.

Nu är ..

mitt lilla hjärta på plats, bara det stora som saknas. Har jag berättat om hur mycket jag ser fram emot en vanlig vardag? Där allt bara flyter på, på ett sånt där sätt som många människor klagar över. De vill att något spännande ska hända. Jag vill bara ha det där vanliga. Usch så less jag är på distans men what to do. Stöttar J i hans jobb-beslut ❤️

Varit ute ..

i solen en sväng idag och sugit åt mig massor utav vitaminer. Jag blir alltid glad när solen kommer fram, precis som resterande 9 miljoner svenskar. Säger alltid att en utav de positiva sakerna med att jobba på förskola är att man får chans att njuta av solen otroligt mycket mer än typ någon på kontor. Å andra sidan är jag jäkligt avundsjuk på de människorna när snöstormen kommer ;) haha. 

Typ som när Jasmine flög flygande matta.

Hade ni ..

någon aning om att det gick att blogga från telefonen? I'm amazed!! När hände det liksom? Att man kunde blogga alltså, inte att jag blev amazed för det blir jag väldigt ofta, väldigt lätt då jag tycker att många saker är värt att beundras över! Jag är inte korkad eller så, men ibland anser jag att folk inte uppskattar eller beundras över saker tillräckligt. Rättare sagt, över stunder, inte saker! 

Jag försöker ..

så gott det går att få ihop lite planering. Jag vill så himla gärna träffa min vän L som fått världens finaste bebis men tiden räcker inte till. Just nu i alla fall. Om en vecka finns det bättre utsikter. Sen vill jag träffa min vän J som också fått världens finaste bebis, men den träffen verkar vara svårare att koordinera! När ska världens finaste Emma få världens finaste bebis? Jag blir alldeles bebissjuk. Imorgon när älskling kommer hem så ska vi träffa hans familj på kvällen för middag. Då får jag även träffa världens finaste lilla kid, J's brorson. Va evigheter sedan. Han kan liksom springa omkring nu, vilket han inte kunde i september. Tror det kommer bli en lyckad kombo att ha med mig Danielle :) ❤️❤️❤️

Här är jag. Redo för att stå helt stilla i solen och titta när Bella springer omkring i gräset. Jag vill också springa :( 

Uäääk!

Åter igen ..

sitter jag här med ett ben jag inte kan röra, börjar kännas smått tröttsamt nu. Sitter och försöker böja lite = iiiinte bra inte. Glömde liksom bort att stygnen stramar åt vilket gör jäkligt ont. Är så trött på att vara hemma nu. 6 jädra månader har jag varit hemma snart, sanslöst! Men nu ska jag tillbaka den 9 april. Enligt mitt sjukintyg i alla fall. Datumet har ju blivit rubbat tre gånger hittills men denna gång har jag garderat mig. Är jag inte helt hundra så ska jag ändå bara jobba 50% mellan 9 - 23 april, som en mjukstart. Förhoppningsvis håller det och så kan jag trappa upp efter det! (: 

Hur fräscht liksom? 

Heldag.

Från 11.30 ..

ända till sena 18-tiden var jag i täby centrum idag med syster C. Mestadels gått och kikat och gett råd till henne då hon skulle köpa allt ;) Men även jag kom hem med en enstaka påse. Kirurgtejp, Emla-salva, en kjol (som jag inte känner mig bekväm i), en bok till Danielle och sist och även störst, en kofta. En kofta som är lite annorlunda men som jag kanske sakta och säkert kan bli bekväm i. Den är snygg, bara inte riktigt jag. Äsch, den lämnas säkert tillbaka tillsammans med kjolen. Allt jag egentligen skulle köpa blev inte av. Bra där!

Sitter ..

nu hemma med ett knä som verkligen brääääänner. Värker gör det också, en sådan där stickande känsla, som om någon sitter och hugger dig lite i knät med spetsen på en kniv. Bara det att jag inte kan göra nått åt saken förutom att bita ihop eller ta starka smärtstillande (vilket jag gärna undviker). Ska vila ordentligt tills imorgon då Danielle redan dyker in här en dag tidigare. Sen blir det till att packa en liten väska, på lördag drar vi till Ludvika. Ja för sjutton, för då har ju Jacob hunnit vara hemma i hela 24 timmar!! Så, vad tycks om koftan som jag ändå kommer lämna tillbaka?

Sömnlös i lindholmen.

Ja här ..

ligger man, helt utslagen men kan dock inte somna. La mig redan 20.30 och sov fram till 23. Vaknade av att det brände i benet efter operationen och kilade upp för lite citodon. Nu är jag klarvaken och funderar på tusen saker som jag skulle behöva göra här hemma. Om cirka två dagar kommer både stora hjärtat hem och lilla hjärtat ❤️ 

Har fått ..

kryckor igen. Denna gång ska jag väl inte behöva använda dem längre än till slutet av veckan, på sin höjd, men allt går ju så sakta med dem. Får inte belasta första två dagar och får inte träna hårt första två veckor. Cykla får jag dock så det ska jag göra imöra! Med mina snabbaste skor!

Djungel.

Att hitta ..
bland fonder och aktier är fan ingen lek. Det är så mycket att läsa, så mycket att förstå (en jäkla massa nya ord man får slå upp i ordboken) och trots allt detta så är jag inte mycket klokare än vad jag var för ett par timmar sedan. Jacobs första uppdrag när han kommer hem kommer vara att placera ut mitt sparande för jag kommer inte långt med mitt sparkonto på 0,0% avkastning ;)

Sitter och ..
lyssnar på radio, metropol, då Jacobs vän ringde och beordrade mig till det. Om det ska komma något speciellt har jag ingen aning om men det är helt okej "letaruntblandfonder/städalägenheten" - musik. Får ett par bonustimmar idag med Danielle då hon inte har fritidsplats ännu och S återgått till arbete. Satt imorse och gjorde i ordning den dagliga frukten till henne, vindruvor som hon själv valt. Saken är den att vindruvorna var rätt så stora så jag bestämde mig för att inte bara skära upp dem i två delar utan faktiskt fyra. Tanken slog mig sedan att hon blir ju för sjutton sju år snart, borde hon kunna tugga de där druvorna utan problem snart eller? Kan hon det redan? Är det fortfarande farligt liksom? Jag har för mig att jag hörde för flera år sedan att just vindruvor är farligt att äta för barn om de inte är i smådelar då de kan fastna i halsen. Formen passar perfekt över luftstrupen och ja, ni fattar. Input?

Recap.

Har suttit ..
och kollat igenom alla bilder från senaste halvåret på telefonen och datorn. Herrejösses vad vardagen kan förändras snabbt. Saken är den att jag alltid har en känsla av att det går sakta framåt, jag börjar fundera på vilka framsteg jag faktiskt gör, på riktigt! Men, i alla fall, nu när jag kikar på alla kort inser jag ju att det antagligen går bättre än önskat i och med att jag även har ett korsband jag har behövt försumma (vilket också gör att jag inte har haft ett friskt andraknä att stödja mig på). Jag har hoppats in i det sista att mars månad är den sista månaden för min sjukskrivning men jag får sakta börja tänka om. I dagsläget skulle jag absolut inte kunna återgå till jobbet och i och med operationen nu på tisdag så får jag nog börja tänka realistiskt och anta att även april kommer spenderas hemma, rastlös och eländig!

Till något ..
positivt då. Jag fick igenom min anmälan gentemot Danderyds sjukhus. För en snabb återblick med så få ord som möjligt: Där (dsk) gjorde jag min första korsbandsoperation 2010. De gjorde fel, grova fel, som resulterat i att jag fått kapa menisken med titthålsoperation, gjort ytterligare en titthål för att se hur fel korsbandet låg och även sedan gjort om hela korsbandsoperationen. Den sista operationen medförde att de var tvungna att gå in i högerknä för att ta från senorna där och efter det gjorde en enkel snubbling att jag bröt hela knäskålen och fick operera mitt "friska" knä. Sååå .. fått utslag nu. Jag är berättigad till skadestånd. Yey tänker ni säkert, även jag tänker så med jämna mellanrum. Men samtidigt, inga pengar i världen kan ge mig mitt aktiva liv tillbaka. Inga pengar i världen kommer kunna ställa mig på en fotbollsplan igen. Jag känner bara en absurd känsla över att någon annan, som jag inte ens känner, har bedömt hur mycket pengar mitt liv var värt. För även fast det låter dramatiskt så var fotbollen mitt liv. I dagsläget önskat jag inget hellre än att kunna jogga i skogen, springa, hoppa .. vad som helst. Jag kan endast gå halvsnabbt just nu, jag kan fan inte ens ställa mig och hoppa jämfota utan stöd. Tragiskt!

Manaus.

För tillfället ..
så dammsuger jag varje dag. Bella har kommit in i fasen igen där hon släpper all päls inför våren och det ligger tussar överallt. Hon är fruktansvärt rädd för dammsugaren också så när jag kör i sovrummet så springer hon in i något annat rum som redan är klart och så går det runt i en enda ond cirkel .. :S

Pratade ..
lite kort med hjärtat idag över whatsapp. Lär väl fortsätta bli sms-kontakt då det blir fem timmars skillnad nu när han landar i Manaus. Saknar honom enormt <3 Men tänk, nu är det mars. Sex månader har gått. Hur ofta jag än säger det så låter det lika overkligt varje gång, jag vet, men shit va snabbt tiden gått!

Nej ..
nu ska jag slänga mig i soffan, sätta på netflix och glo på 'Mad Men' med en kopp kaffe, missbruka nässpray och hoppas att morgondagen bjuder på mindre snor.

1 vecka.

Tiden ..
går snabbt nu, snart ligger jag på operationsbordet igen. Känns overkligt att jag varit hemma i snart sex månader, ännu mer att det inte är över ännu. På måndag skulle det ha varit min första jobbdag (känner igen det här scenariot). Får se vad läkaren säger nu när han får se hur knät fungerar, han ska kolla musklerna, balansen och stabiliteten innan han plockar metallen. Som det ser ut nu är det inte bra alls. Till exempel, säg att jag ska gå 200 meter. Efter 170 meter kan mitt knä helt ge vika för att musklerna inte orkar längre. Är jag inte snabb med reflexerna i andra benet så ramlar jag omkull, bokstavligt. Det blir lite svullet och sen får jag avvakta något dygn innan jag gör mina övningar igen. Det här kan alltså komma när som helst, helt utan förvarning. Och det är inte heller så att jag tog just det steget annorlunda eller så, det är bara lårmuskeln som typ menar "nu är jag färdig, nu orkar jag inte längre, paus" .. och så ligger jag där. Hejpa!

Crap.

Mår som ..
en påse sopor för tillfället. Förkylning som påverkar alla luftvägar och jag känner mig alldeles tung i kroppen. Ska ändå maka mig iväg till badhuset idag så Danielle får göra sig av med lite energi och jag ska passa på att njuta i bastun lite på slutet. Måste bli frisk inför nästa vecka då operationen är, minsta lilla sjukdom så ställer de ju in. Försov oss rejält imorse. Vet inte vad jag gjorde med väckarklockan som ändå var inställd på hela TRE larm. Vaknade 9.30, samtidigt som den lilla. Antar att det är de sömnlösa nätterna blandat med snor som har ett finger med i spelet. Hur svårt ska det vara att bara få sova en hel natt?

Sista ..
kvällen på karnevalen ikväll. Helt sanslöst men vet ni, dessa kvällar när inte jag och J har pratat är även de första vi inte pratat. Hur sjukt är egentligen inte det? På 6 månader (bortsett från de tre veckorna jag var där) så har vi verkligen pratat varje kväll i princip. Finns säkert något undantag jag förträngt men ändå. Ser ut som att det fortsätter i det spåret då han endast åker tillbaka till hotellet och vänder för att spendera de sista dagarna med kunder i Amazonas. Erkänner, lite avis är jag nog allt, trots att jag redan kan föreställa mig miljontals djur som smittar mig med dödliga virus.

Tygla mig själv.

Jag har ..
ett enormt stort kontrollbehov och på det så hakar jag väldigt ofta upp mig på saker som "inte är rätt", typ att en tavla hänger lite snett eller att saker som bör vara symmetriska inte är det och så vidare. Genom åren har jag även utvecklat någon sorts fanatisk hobby av städning. När det väl städas skall det göras perfekt och detaljrikt annars blir det bara fel och så får jag börja om igen. Typ sjukt beteende men det behöver vi inte lägga någon vikt på ;) Mitt kontrollbehov medför ju även lite annat som jag gärna levde utan, typ vetskapen om vart saker ligger eller vart folk håller hus. Jag har med åren släppt på det massvis men dagar som idag, dessa dagar då karnevalen håller på för fullt och ölen flödar och mitt i havet av allt detta så befinner sig J, då är det lite svårare att hålla sig. Förstå mig rätt, detta handlar inte om att jag misstror honom, det handlar endast om att jag föreställt mig hundra sätt han dör på .. jag vet, det är sjukt. Men jag är likadan med mig själv eller Liten. När jag till exempel var i Brasilien och hälsade på tog det säkert ända fram till de sista taxiresorna innan jag lärde mig att slappna av för att jag trodde jag skulle dö varje gång. Mitt kontrollbehov gör det inte lätt för mig när jag även lider utav någon sorts knäpp dödsångest till och från, något som utvecklades rejält när jag fick Danielle för snart 7 år sedan. Gaaaah!! Men, till saken då. Idag har det gått bra. Lär mig sakta men säkert att använda mitt logiska tänkande. Idag är alltså en bra dag, hahaha :P

Snart kommer ..
han dock hem. Min nedräkningsapp har gått från typ 170 dagar till snart under 10 - strecket :) Känns helt sjukt att tiden gått så snabbt. Saknar honom massvis. När han väl kommer hem ska vi bara ta det lugnt, hänga i Ludvika en hel vecka och bara njuta av varandras sällskap <3 Det vill sägs om jag kommer så långt, bara någon dag innan han landar så ligger jag på operationsbordet igen. Förhoppningsvis med mindre smärta än senast :)

Se på fan.

Jag kan ..
ju också, bara jag vill. Det som många gånger går emot mig är att antingen kör jag all-in eller så går det käpprätt åt skogen. Så nu är det alltså all-in med andra ord. Har kört hela nyttighetssvängen sen senaste inlägget och det känns helt okej. Har hur mycket choklad som helst som bara ligger och skriker i skafferiet men det berör mig inte för tillfället. Får passa på nu att träna de dagarna som jag faktiskt kan då knät säger ifrån mer ofta än sällan just nu men det ska det bli ändring på snarast. Den 11 mars åker jag in under kniven igen och plockar bort metallen, efter det skall det vara fritt fram igen :)

Imorgon ..
blir det pausläge under kvällstid. Ska in till stan och öla med Jacobs grabbar. Är man i Brasilien får man skylla sig själv att man inte kan medverka ;) Han får vara med i tankarna. Men innan dess blir det nog ett träningspass trots allt. S plockar Danielle innan någon semifinal imorgon så jag har ett par timmar på mig. Just ja, det där OS. HUR JÄKLA ointressant kan det bli. Jag trodde idag att herrarna gick och förlorade semifinalen och tyckte det var väldigt märkligt att ingen skrev nått om det på facebook (där det händer liksom). Till slut, efter både slutsignal och resultatkoll på eurosport-appen, insåg jag ju att det var damerna. Tyckte det var lite trist att de förlorade semin, och sen insåg jag att det var ju bronsmatchen de loosat. Så jäkla dåligt. Men ja, OS är inte riktigt min grej.

Minns när ..
jag var liten hur pappa alltid satt som fastklistrad i sin fåtölj (samma jag sitter i nu) under vintertid för att kolla på skidor. Alla olika sorters skidgrenar, dag ut och dag in, skittrist. Man fick aldrig byta kanal. Tacka vet jag min TV som inte har en funderande boxer, här finns inte ens en valmöjlighet!

Disrespect.

Nästan ..
så jag äcklas lite av mitt egna beteende dessa veckor. Jag har en tendens att inte kunna sluta äta onyttigt och detta endast på grund utav lathet. Det går ju så jäkla snabbt att fixa allt som är onyttigt, typ chips. HUR gott är inte det liksom?! Farligt det där. Varje kväll säger jag "imorgon, då jäklar" .. likt förbannat sitter jag här och äter en halvliter glass ikväll igen. Samma som i förrgår och då slutade det till och med i katastrofmagont. Imorgon kan det hända att jag har råkat ge ett muntligt löfte (gills det?) till min sort of 'extrapappa' Christer att infinna mig på gymmet klockan 11, samma tid som han det vill säga, för ett kort pass. Jag känner redan nu att jag är trött och lat .. uuuhhhgg! Men ja, något lär jag väl göra åt allt det onyttiga jag proppat i mig i helgen i alla fall. Ryck mig i kragen.

Förra gången ..
jag var på gymmet så prövade jag cykling. Gick sådär. Innan någon ens ifrågasätter .. JA, jag tryckte på knappen 'quickstart' men trots det så stod det bara med stora röda bokstäver framför mig 'BÖRJA TRAMPA'. Hopplöst. Så snabbt går det alltså att inte ens maskinen reggar att någon sitter på och faktiskt trampar. Lillsyrran kom till undsättning och trampade ett par varv så det startade och så hoppade jag raskt upp på sadeln för att ta över. Sekunden hon slutar och jag tar vid kommer det upp nya bokstäver. 'PAUS'. Fuck it.

Trötthet.

Hur sjutton ..
ska jag klara av att jobba om en månad? Här har jag blivit som en tonåring på nytt och sover till 12 på dagarna och gör knappt nått vettigt. Fast när jag väl kommer upp så gör jag en jävla massa och så blir det som vanligt att jag inte lägger mig förrän 2 på natten. Igår kväll vid 23.30 kom jag på att jag kanske ska rensa i lägenheten .. och så blev det. Jag är en kvällsmänniska helt enkelt och det kommer nog dröja ett tag innan jag vänder på't, men måste ju börja snart så jag inte dör första veckan på jobbet. Nu är det ju fortfarande ett tag kvar, det är meningen att min första jobbdag ska vara den 10 mars men det ser inte ut att bli så heller. Metallen i knät är på drift och gillar för tillfället att lägga sig helt på snedden så att jag inte kan gå överhuvud taget :/ Alltså, mitt skelett har läkt helt så det har tryckt ut alla stift osv. Dessa stift vill inte vara stilla och skapar alla möjliga problem. Väntar svar från min läkare om jag kan få en tidig tid att operera ut stiften (det ska ändå göras) men det går inte så bra. Min läkare säger att man MÅSTE vänta 6 månader innan man öppnar upp igen men det känns lite bittert. Det innebär ju liksom att jag måste öppna upp igen när jag hunnit vara en knapp vecka på jobbet. Då ska jag gå och bli sjukskriven igen .. suck.

Har idag ..
fått paket från landet långt långt borta. Det skulle ju egentligen droppa ner i brevlådan på fredag men webbhallen gjorde sitt snabbaste och på den vägen är det :) Är supernöjd. Fick hörlurarna jag önskat mig. De enda inear - lurarna jag kan ha då plopparna är i bland annat storlek XXS. Ja, så små öron har jag. Det är väldigt få lurar jag kan ha. Det enda fina med vintertid är att mössan kan åka på och hjälpa hålla lurarna på plats, men inte ens det behöver jag längre :D YEY!

Det är krångligt att lägga in bilder just nu och därav hänvisar jag istället till min insta, där kommer bilderna upp jämt och ständigt (överdrift). Litenemma

Ide.

Ibland ..
så önskar man verkligen att man kunde gå i ide och vakna om sisådär några år för att se att alla problem man hade bara hade försvunnit, nästan som upplöst salt i kokande vatten. Det är fantasin i alla fall men det går ju inte, hur många konsekvenser hade inte det medfört sig liksom ..

Gjort nya ..
rehabiliterings-planer idag. Två gånger i veckan hos Tom samt två gånger i veckan på gym, det vill säga, nu måste jag disciplinera min självdisciplin (!?). Ska ringa läkaren imorgon angående metallen i knät också. Bara på några dagar har det börjat bukta ut på fler ställen än ett och jag kan verkligen känna hur metallstiften rör sig längst med huden, känns inte helt hundra och rätt obehagligt också ska jag erkänna :/

Fredag ..
imorgon och Liten återställer vardagen igen :) Lördag är heldag på Haga inplanerat med fjärilar och hajar, ska bli riktigt roligt, även för min del! Ringde Danielle tidigare idag och pratade lite och "råkade" lova henne pannkakor som matsäck .. suck. Bara börja öva på skillsen igen, alla vet ju att steka pannkakor inte riktigt är min grej. Skittråkigt inlägg men så blir det när man i princip känner att man måste skriva bara för skrivandets skull så det inte står och gapar tomt här, ska jobba lite bättre till nästa gång!

Floff floff.

Precis som ..
den där fantasiflodhästen på utvecklingsdagen med jobbet i höstas, som lät "floff floff" i varje rörelse, så låter snart jag. Det jag förlorat i muskelvikt lägger jag ju definitivt på mig i fettvikt., haha. Nu äntligen kan jag dock böja benet så pass att jag kan cykla. I alla fall om jag ska tro Tom. Vi får se på tisdag helt enkelt om det går men det är nog på millimetergränsen. Allt detta skriver jag samtidigt som jag äter pringles-chips. Men på riktigt. När jag inte har något alls att göra så blir det lätt att jag kastar mig i fåtöljen och glor på netflix. När jag gör detta så blir jag rastlös och äter, i kopiösa mängder. Skulle man kunna kasta in en emoji här så skulle det bli den där som ser alldeles förkrossad ut.

Veckan bjuder ..
på en del grejer, såsom tandläkarbesök, hälsa på jobbet, träning och städning. Men imorgon ska jag göra det roligaste, då ska jag nämligen träffa lilla bebis. Mina fina vänner L och T har gått och skaffat sig ett litet flickebarn. Jag ska försöka att inte kidnappa barnet, men jag kan nog inte lova något ;)

Härliga "ledighet".

Har haft ..
en sjukt underbar resa. Bara hela grejen med att träffa Jacob igen, den känslan slog det mesta. Jag har solat, utforskat, utvecklats .. jag har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Exempelvis inte kissa på mig när det simmar bebishajar runt fötterna. Nu kan man ju tro att BEBIShajar inte är så stora, men alltså det är ju inte direkt några 3kg - människobebisar. Om man säger så. Men inget urin i vattnet så det var ett stort ögonblick för mig. Det absolut häftigaste var dock när vi var en bit ut. Jag höll mestadels i Jacobs flytväst (obligatoriskt på den platsen vi snorklade på) och hängde på då mitt knä inte riktigt orkade med och gjorde ont när jag simmade (mycket hundsim). Helt plötsligt såg vi något som rörde sig ungefär en meter nedanför oss. Först såg det ut som en fisk, sen en ål då jag bara såg, visade det sig, utsidan av ena foten. Men då helt plötsligt så lyfte sig något så stort och enormt från under sanden! Man har ju fantiserat om hur stora de egentligen är, men på riktigt, det var sjukt. En havssköldpadda reste sig och i samband med det ville jag kissa på mig igen, men även denna gång lyckades jag lugna mig .. det vill säga efter att jag klamrat mig fast över Jacob som en ryggsäck och halvt dränkt honom. Men sedan simmade vi med den i cirka tjugo minuter, endast en halvmeters vatten mellan oss. Hade vi velat hade vi kunnat röra den över skalet flera gånger men så långt vågade jag inte gå. Fast så himla mycket vackra saker att se och jag älskar Jacob för att han lyckas övertala mig till att göra sådant jag är absolut livrädd för att göra. Jag förnekar inte att det varit många jobbiga stunder. Ungefär som då när jag tänkte flera gånger att det när som helst kommer en stor haj och bara äter upp mig i ett nafs. Eller när vi flög helikopter över Rio (Ja, ni läste rätt, sjukt mäktigt) så funderade jag på hur många sekunder på ett ungefär jag skulle ha på mig innan vi slog i vattnet OM vi skulle krascha. Vad skulle jag göra dessa sekunder och hur många ord skulle jag hinna uttala? Inte lätt att vara sjuk i huvudet, jag säger då det!

Men ja ..
solstränder, hav, drinkar och hålla handen har det varit gott om. Har sett fantastiska platser jag antagligen aldrig kommer uppleva igen. Har fått uppleva maträtter som gjort kaos med mina smaklökar som endast ätit pizza, pommes och blomkål utanför Sveriges gränser. Har utmanat mig själv och pushat mig själv i knärehabiliteringen (vem hade anat att shopping kunde vara en sådan drivkraft haha). Hade någon bara kunnat UPS'a Danielle hade jag stannat för evigt.

När det ..
väl var dags att åka igen så erkänner jag att det var jobbigt ett litet tag. Tårarna var inte långt borta men med lite logik och sansade tankar så inser jag ju att det mest fantastiska är framför mig. Nu är det bara två månader kvar <3

Hemma ..
möttes jag utav något annorlunda. Mitt stora lilla hjärta har ju gått och fått sig en ny idol, Justin Bieber. Kan man komma nära så ska man ju så hon bestämde sig, nu skulle det klippas. Bytte det toviga långa svallet mot hårvax och tuppkam. Hon stod länge idag och experimenterade framför spegeln med vax Jacob lämnat efter sig. Jag erkänner, jag blev lite chockad men ändå .. hon är fan finast i världen! Jäklar vilket fin unge jag har! <3