1 vecka.

Tiden ..
går snabbt nu, snart ligger jag på operationsbordet igen. Känns overkligt att jag varit hemma i snart sex månader, ännu mer att det inte är över ännu. På måndag skulle det ha varit min första jobbdag (känner igen det här scenariot). Får se vad läkaren säger nu när han får se hur knät fungerar, han ska kolla musklerna, balansen och stabiliteten innan han plockar metallen. Som det ser ut nu är det inte bra alls. Till exempel, säg att jag ska gå 200 meter. Efter 170 meter kan mitt knä helt ge vika för att musklerna inte orkar längre. Är jag inte snabb med reflexerna i andra benet så ramlar jag omkull, bokstavligt. Det blir lite svullet och sen får jag avvakta något dygn innan jag gör mina övningar igen. Det här kan alltså komma när som helst, helt utan förvarning. Och det är inte heller så att jag tog just det steget annorlunda eller så, det är bara lårmuskeln som typ menar "nu är jag färdig, nu orkar jag inte längre, paus" .. och så ligger jag där. Hejpa!