Lugnet.

Ska ta ..
denna helg och bara njuta av lugnet och bara vara. Nästa vecka är jättekörig och det är mycket varenda dag känns det som. Bara tisdagen har jag fyra inbokningar varav att tre utav dem är på rehabiliteringen. Återbesök hos läkare bland annat, denna gång för vänstra knät, alltså korsbandet. I och med det ofrivilliga rehaben (då jag tvingas stötta upp allt jag gör med det benet) så kommer nog utslaget vara positivt. Å andra sidan så är säkerligen det knät lite överansträngt och jag får verkligen tänka till i vissa situationer så jag belastar rätt.

På onsdagen ..
är det återbesök på danderyd för högerknät. Ska bli skönt att äntligen få träffa han som faktiskt utförde operationen så man kan få lite klartecken i allt. Min nervositet har kickat igång när det kommer till Brasilienresan. Jag vill verkligen att tiden ska gå snabbt men samtidigt inte, jag känner mig inte redo att gå omkring på stränderna eller dylikt. Känner inte den där stabiliteten i benen som jag gärna vill ha innan jag drar och tiden börjar bli knapp. Får hoppas att det sker framsteg snabbt nu så man kan lugna sig lite. De har ju trots allt sagt att det kommer gå snabbare när jag väl fått upp både balans och lite mer muskler :)

Fantastiskt.

Idag var ..
jag på min första poolrehab. Danielle följde med då tiden inte var den bästa, det skadade ju inte direkt att hon också fick dra på sig en baddräkt och hoppa i. Äntligen fick hon visa mig att hon kunde hoppa från ettan :) De andra i gruppen fick inte många lugna stunder då hennes mun går i ett och hon simmade runt och runt för att fråga ut alla var de hade ont någonstans.

I alla ..
fall så var poolrehaben sjukt härlig. Jag kunde röra mig på sätt jag inte kan ovan vattenytan, exempelvis lyfta benet. Känslan var fantastisk. Ovan vattnet så rör sig inte benet en millimeter ens och allt gör bara så jädrans ont. Men i vattnet gjorde det bara ont och det får det göra så länge jag ser att mitt ben lever! Efter halva tiden tog jag även av ortosen under övervakning av sjukgymnasten. En skum men samtidigt underbar känsla att känna benet "fritt" utan extra vikt och utan något som spärrar. Läskigt samtidigt då jag var rädd för att göra för hastiga rörelser men motståndet i vattnet hjälpte rätt bra. Ser fram emot nästa gång nu på tisdag :) Here we go!

Myskväll.

Efter ett ..
jobbigt trotspass ikväll med den lilla kände jag mig helt slut. Inget gick som det skulle och hon konstaterade innan hon la sig för kvällen att hon hoppades att morgondagen skulle bli bättre! Men jag som fortfarande var vaken la mig i fåtöljen och tittade på serier för att halvdö lite grann. När Jacob kommit hem till sin lägenhet i Brasilien efter jobbet och hunnit träna lite så satte vi oss på vardera sida om jordklotet med samma film på vardera dator och hade filmkväll ihop, otroligt mysigt <3 Kan verka konstigt men med tanke på distansen så tar man vad man får helt enkelt :) Imorgon passerar vi 30 - strecket, endast 29 dagar kvar till avresa!

Imorgon ..
är min första poolrehab bokad. 12.00 ska jag befinna mig på Sophiahemmets poolavdelning. Tom varnade mig för att det kanske var lite kallt i vattnet i början och jag kan se framför mig hur de säkert har lika kallt som tibblebadet :/ Hua! I och med den sena tiden så fungerar det inte med hämtning från skolan när Danielle slutar så hon får haka på. Kravet var att hon kunde simma så även hon får hoppa ner och trixa med mig imorgon :) Ska vi överhuvud taget komma upp så måste jag nog hoppa ner i sängen nu. Ett litet samtal bara och sen natti.

Personlighetsutveckling.

Jag har ..
mina egenheter och alla är väl kanske inte sådär supernormala. Typ att jag får dödsångest var och varannan dag eller mitt otroliga kontrollbehov. En av egenheterna är även fobin för tandläkare. Hittills har jag alltid lyckats ha med mig någon när jag ska dit men idag blev det ensamt. Danielle var ju med men jag hade tur att det nästan var folktomt i väntrummet så hon kunde sitta kvar och leka medan jag fick möta min stora rädsla. Skulle hon följa med mig in så vet jag inte hur det skulle gå, om jag faktiskt skulle bita ihop tillräckligt eller om jag skulle projicera över allt på henne. Tur var det som sagt för när tandläkaren drog fram alla grejer och stoppa in fingret i munnen för att bereda väg för bedövningssprutan så fick jag storpanik och råkade utan farten bita henne i fingret. Skäms verkligen, helt sjukt beteende. Till slut fungerade det när hon berättade för mig alla steg så jag kunde få lite kontroll på situationen och jag har inte längre ont i tanden efter tre veckors tandvärk :) Tummen upp!

Har en ..
helt bedårande sexåring hemma just nu. För tillfället sitter hon i köket och skriker på mig att hon är så arg på mig och jag gör allt fel och jag är bara dum. Anledningen? HON har tappat ut alla pärlor på golvet. Pärlor som hon tjatat på mig i flera veckors tid att jag ska köpa till henne med tråd så hon kan göra pärlödlor. Nu visade det sig dock att hon inte riktigt kan hela ödlan själv och att jag måste hjälpa henne med trassel och benen, något som jag självklart inte kan, jag minns inte alls hur man gjorde. Så nu är jag bara ännu mer dum. Logiken flödar idag. Hälarna stampar i golvet som en elefant och suckarna avlöser varandra med arga tillrop. Om detta är sexårstrots vill jag inte veta vad tonåren har att bjuda på.

Underbara måndag.

Tänk att ..
jag en dag skulle säga att jag gillar en måndag. Skumt. Men, idag har det varit en bra dag. Jag fasade över rehaben först då jag inte uppnått mina 90 grader jag fick i hemläxa. Det visade sig i alla fall bara vara något han sa för att jag faktiskt skulle kämpa under helgen och inte slappa. Vet inte ifall han börjar känna mig på riktigt ;) Det jag kunde åstadkomma var väldigt bra i sig och det går framåt. Tom (alltså min rehabtränare) lyckades även fixa fram en extra ortos till mig som jag kan använda när jag ska börja poolrehab på torsdag. Egentligen skulle jag startat imorgon men då har jag en tandläkartid, jajks!! I alla fall, den vanliga ortosen jag har får nämligen inte bli blöt så därav en extra. Jag har alltså tagit min första dusch idag utan soppåsar och kirurgtejp över hela jäkla benen. HUR SKÖNT SOM HELST! Mitt högra ben har ju inte sett vatten sen urminnes tid. Jag stod i duschen i över en timme, jag har aldrig känns mig så ren i hela mitt liv.

Men ja ..
fokus på imorgon nu. Tandläkaren är inte riktigt min vän och i och med att jag direkt efter ska till rehaben så får Danielle följa med. Gäller att skjuta bort all panik, men jag har haft tandvärk i tre veckor nu så jag måste verkligen dit :/

Lite tidigt ..
ännu kanske men på onsdag ska jag och Danielle fixa till det sista i juldekorationerna hemma. Ja, inte julgranen såklart, den får komma som vanligt ett par dagar innan dagen till ära. Vi har redan tjuvstartat lite med en julduk, en ljusstake och en julstjärna men jag erkänner, det är rätt mysigt. Speciellt kvällar som denna då vi suttit under en filt i soffan, kollat på film och druckit te :)

37 dagar senare.

Jag har ..
hela tiden tänkt att det gått rätt segt i min rehab även fast min rehabtränare Tom ger mig bevis på bevis att det inte stämmer. Men när man är van vid att funktionera "normalt" rörelsemässigt så känner man sig rätt låst. Bara småsaker, att inte kunna lyfta benet som jag tidigare nämnt, eller att inte kunna sitta normalt på en stol gör att man känner sig smått förlamad. Har gjort min rehab både igår och idag och hittills kommer jag inte upp i de 90 grader som jag strävar efter, kvällen kommer med största sannolikhet bli jobbig.

På allt ..
detta så har jag en rastlös sexåring hemma. Att åka och bada kan ju verka vara en enkel aktivitet men inte i vårt fall. Vi har pysslat, tittat på film och nu är hon uppe hos grannens kattungar. Klockan är inte ens två så vad vi ska hitta på här näst vette sjutton. Jag vet att badet är det som hon vill göra mest av allt men har man en tråkig mamma så har man, det jobbiga är väl bara att berätta för henne att det inte blir av ..

Ordningen återställd.

Nu är ..
den lilla krabaten hemkommen från lekdejten och vi kan återgå till att mysa ner oss i en soffa med lördagsgodiset och Astrid Lindgren - film. Ikväll blir det nog ännu en film om gänget på saltkråkan. Inväntar att kaffet ska bli klart och smälter maten lite, har kört på storkok ikväll så vi kan lägga fokus på annat imorgon :)

Innan läggdags ..
ikväll så ska vi även upp till grannen en sväng. Hennes katt har fått kattungar för ett par veckor sedan och vi ska dit och förälska oss lite <3

Egentid.

Jag är ..
inte gjord för egentid. Jag har de senaste åren börjat uppskatta liiiiite egentid och kunnat planera för vad jag ska göra på min ensamma tid, för det är ungefär så jag ser det, som ensam tid. Mestadels blir det bara att sitta och småjobba. Jag har ingen ro i kroppen för att bara slappa och bara vara, tycker det är lite jobbigt. Just nu sitter jag helt själv, helt oförberedd. Jacob befinner sig i bilen på väg till formel 1 som denna helg körs just i Saõ Paulo och från ingenstans ringde Danielle kompis pappa och frågade om de kunde låna Danielle några timmar. Vad ska jag göra nu då? Efter att man rehabat så finns det inte så mycket kvar .. sova? Får se om jag finner något av intresse på netflix, Jacob skaffade det åt mig förra helgen, väldigt uppskattat :)

Min "hemläxa" ..
tills på måndag är att försöka böja benet 90 grader. Går sisådär. 60 grader är inga problem längre, det stramar lite i början och det är fortfarande jobbigt, jag vill ju uppnå känslan av att kunna böja benet utan motstånd överhuvud taget. 80 grader går om jag gråter. 90? Njaaee. Men, ser man tillbaka till förra helgen så var dåvarande målet att böja till 40 grader under helgen så jag har jag kommit en bra bit på vägen :)

Planering.

Jag var ..
inte helt förberedd ikväll när jag och Danielle skulle ta med Bella på en kort promenad och sedan handla mat. Det hade frusit till rejält utanför och jag hade varken satt på broddarna på skorna eller fixat sån där ickehalkskydd på kryckorna. Helt sjukt, jag har snart gått på kryckor i 2 månader .. pjuuu! I alla fall, jag fick sätta mig ner på trappen med en ficklampa och lysa mot Danielle för hon fick stapla bort över gräset själv med Bella. Sen fick hon handla själv också, en liten lista och lite pengar i handen and off she goes! Alltid lika glad när hon får det förtroendet :) Hon sköter det alltid lika snyggt. Till och med icakortet drar hon innan hon betalar, haha.

Fredag.

Den enda .. 
dagen i veckan som jag är rehab"fri" så att säga. Fast jag ska ju ändå göra rehab hemma, vilket jag inte gjort idag .. ännu. Danielle har kommit hem och fredagen kunde ju ha börjat bättre, allt var bara fel. Nu sitter hon äntligen och tittar på film och är något sånär tyst och icketjatig men det lär väl inte hålla i sig länge. Hon verkar inte heller ha haft en bra dag :/ Vi håller tummarna för att kvällsmyset blir bättre :)

I övrigt ..
ska vi bara vara hela helgen. Man har inte så mycket svängrum när man går på sjukpenning om man säger så. Ett badbesök kanske man kan få till :) Sist Danielle var hemma så åkte vi iväg på torsdagen och badade och det var sjukt läskigt. När det är så mycket folk runtomkring så blir jag väldigt nervös att någon ska råka gå in i mig eller dylikt. Ramlar jag är det kört, jag har till och med fått stränga "order" om att inte ramla. Kombon halt badhusgolv och springande ungar var inte den bästa kanske och jag fick gå längst med väggarna hela besöket. Nu tror jag nog att min balans är lite bättre så det ska nog inte vara lika illa, haha.

När hjärnan kopplar bort.

Hur konstigt, men..
samtidigt häftigt, är det inte egentligen att hjärnan bara kan koppla bort vissa delar av kroppen, bara sådär, för att de inte används under en viss tid? Mina övningar på rehaben är rätt koncentrerade för tillfället på en sak, nämligen att kunna röra mitt högerben i alla riktningar utan mitt hjälpsnöre som sitter fast runt foten. Hittills klarar jag det mesta men jag kan inte lyfta benet när jag sitter. Alltså, står eller sitter jag så kan jag inte lyfta benet framåt. Bakåt och sidorna går utmärkt för då använder man mer höftmusklerna. Gör man en rörelse framåt så måste man använda sig utav lårmuskeln och det är just den muskeln då som hjärnan kopplat bort. Hur sjukt?! Jag försöker verkligen och halvt svettas när jag försöker spänna hela benet men inget händer. Jag testar med vänstra benet för att förstå vad man spänner och hur men det går liksom inte att "kolla" för det är ju bara nått man kan helt enkelt, det ska ju bara finnas där, förmågan att röra på benet. Men ja, nu är det ju inte så. Föreställ er att ni ska lyfta benet bara några millimeter från marken och tar i allt vad ni är värda och ser att inget händer, det är en märklig känsla vill jag lova. Men så idag hände nått! Här ska ni få se. Ha i åtanke då att detta är ett sjukt stort framsteg, hajja då hur orörlig jag egentligen är :S

Att lära sig gå.

Tänk vad ..
man tar mycket för givet hela tiden. Typ att man kan gå, springa, hoppa, böja på benet m.m. Jag vet att jag många gånger har tittat på barnen på förskolan och försökt komma ihåg hur svårt det var att ta sig runt som barn. Jag kan titta på de allra minsta knodden och tycka att det ser så kämpigt ut (samtidigt roligt) när de försöker ta sig över något så enkelt som en sandlådekant. Nu är jag där, jag har samma problem. Man kan tycka att de där kanterna är rätt låga ändå men det är just då jag inser hur lite jag kan böja på benet. Skrämmande också hur snabbt musklerna försvinner.

Idag har ..
jag gått med ortosen upplåst för första gången. Dock med kryckor som hjälp för annars måste jag ha den låst. Skulle jag ställa mig med upplåst utan kryckor skulle benet inte orka hålla mig uppe och ja, då är det kört igen. Men vi la även lite vikt på benet idag på rehaben och det gjorde inte ont alls. Känns skönt då det är ett tecken på att frakturen läkt tillräckligt bra för att kunna sätta lite press och användning på lårmuskeln :) Jag är hur glad som helst. Imorgon ska vi kolla hur ärret ser ut också och förhoppningsvis har det läkt ihop helt för då får jag börja med poolrehab en dag i veckan!

Gick under ..
40 - strecket idag när det kommer till dagar kvar till Brasilien!!! YEY! Har redan börjat fantisera mig bort till stränderna, solskenet och värmen! :) Var och vaccinerade mig idag så nu är allt klart inför resan. Det går inte ens att beskriva hur mycket jag saknar Jacob, herregud så jag längtar efter att få se honom igen <3 Ska ringa honom nu innan jag kryper ner i sängen, godnatt!

Distans.

Skulle aldrig .. 
rekommendera distansförhållande till någon, fy i helvete vad jobbigt det är. Det värsta av allt är att när man känner att man inte orkar och bara vill skrika så finns det ändå inget att göra, bara finnas här och typ vänta ..
Det är inte så att sex månader är länge, egentligen. Men tiden står ju nästan still ibland. Bara dessa timmar idag känns som en hel vecka! Idag har han varit i Brasilien i exakt två månader, nu är det bara fyra kvar. Om tre månader och en vecka åker jag dit, ser fram emot det hur mycket som helst och sen hoppas jag innerligt att sista tiden går fort när jag kommer hem :)

Antagligen ..
hade väl tiden kunnat gå lite snabbare också om jag var uppe på fötterna. Men det är inte lätt att fördriva tiden när man endast kan sitta hemma och ruttna i ensamhet. Utan TV. Jag vill avlida.

Rehab rehab och lite mera rehab.

Dagarna ..
flyter på rätt bra första delarna av veckan. Kör rehab på Sophiahemmet måndag - torsdag varje vecka och jag märker redan stor skillnad. Förr kunde jag knappt resa på mig från sittande/liggande läge men nu går allt mycket smidigare och mer smärtfritt. Ju längre in i rehaben jag kommer desto mer obehagligare dock. Gillar inte när min rehabtränare "masserar" knäskålen exempelvis. Man måste förflytta den fram och tillbaka och upp och ner för att den inte ska "stelna" i sin lilla skåra i knät. Jag som redan innan alla operationer tyckte att det var sjukt obehagligt när någon rörde mina knän vill spy varje gång. Sen det där med att böja benet .. pjjuuu. Rätt oskönt. Hittills klarar jag typ 40 grader, inte mycket men bättre än förra veckans 30. På måndag ska vi låsa upp till 50 grader och min tränare har sagt att när jag kommer dit ska vi testa böja direkt till 40 UTAN gnäll. Ja, han har lärt känna mig redan ;) Ren tortyr.

Har fått ..
utvidga mina övningar nu i och med att jag har fått friare spelrum med ortosen. Sen igår så får jag öva genom att stå upp med ortosen upplåst. MÅSTE dock hålla i mig i något för jag får inte belasta högra benet ännu, då går benet av på grund av bristen på muskler. Helt sjukt hur snabbt de försvinner :( Men jag får öva på att böja benet och sen tåhävningar. Jag stödjer upp med vänsterbenet som faktiskt blivit riktigt bra för att ha varit försummat ett tag :)

Något vi gör ..
varje gång är att sätta ström i benen, både då i och med att jag opererat båda knäna. När det krampar ska jag spänna lårmusklerna så pass mycket jag kan och lyfta vänsterbenet. Högra kan jag inte lyfta ännu utan förlitar mig helt enkelt på en "slynga" eller vad det nu än kallas som hjälper till att lyfta. Som ni ser på bilden nedaför så har jag styrkan 61 på vänstra och 53 på högra. Detta är alltså helt sanslöst smärtsamt och jag dör dödens död varje gång. Sen får jag sitta såhär i tjugo minuter. Efter lite chitchat med andra omkring mig i samma sits så visade det sig att de som faktiskt kör på ordentligt de gör det med råge. Någon bredvid mig körde på styrka 250 och sen finns ju de där sadisterna, de som kör maxgräns, alltså 999. Ja. Jag är vek.