När hjärnan kopplar bort.

Hur konstigt, men..
samtidigt häftigt, är det inte egentligen att hjärnan bara kan koppla bort vissa delar av kroppen, bara sådär, för att de inte används under en viss tid? Mina övningar på rehaben är rätt koncentrerade för tillfället på en sak, nämligen att kunna röra mitt högerben i alla riktningar utan mitt hjälpsnöre som sitter fast runt foten. Hittills klarar jag det mesta men jag kan inte lyfta benet när jag sitter. Alltså, står eller sitter jag så kan jag inte lyfta benet framåt. Bakåt och sidorna går utmärkt för då använder man mer höftmusklerna. Gör man en rörelse framåt så måste man använda sig utav lårmuskeln och det är just den muskeln då som hjärnan kopplat bort. Hur sjukt?! Jag försöker verkligen och halvt svettas när jag försöker spänna hela benet men inget händer. Jag testar med vänstra benet för att förstå vad man spänner och hur men det går liksom inte att "kolla" för det är ju bara nått man kan helt enkelt, det ska ju bara finnas där, förmågan att röra på benet. Men ja, nu är det ju inte så. Föreställ er att ni ska lyfta benet bara några millimeter från marken och tar i allt vad ni är värda och ser att inget händer, det är en märklig känsla vill jag lova. Men så idag hände nått! Här ska ni få se. Ha i åtanke då att detta är ett sjukt stort framsteg, hajja då hur orörlig jag egentligen är :S