Nystart.

Tänk att ..
det är 190 dagar sedan jag stod på jobbet. Idag var det första dagen igen och det var efterlängtat. Mjukstartar lite med tre timmar om dagen i två veckor för att sedan göra en bedömning om hur det går. Fortfarande finns det inga muskler som stödjer vissa rörelser så jag måste tänka en extragång innan jag gör vissa saker. Idag, precis innan jag slutade, så ramlade en flicka från en cykel. Jag var sekunden från att ta ett stort kliv åt sidan för att springa dit och kom plötsligt ihåg att det kunde slutat illa. För att klargöra, skulle jag lägga hela min vikt på högerbenet i en sådan rörelse så kommer inte kroppen orka. Risken finns då att knät går sönder igen .. det vill vi ju liksom undvika ;) Det finns även saker jag gjort idag som jag egentligen inte ska göra men det är jäkligt svårt att låta bli. När flickan ramlade så bar jag upp henne och gick för att kyla ner huvudet hon slog i samt kolla läget. Jag ska inte bära barnen. Jag vet det. Där finns det också risker. Men det är himla svårt när flickan, 2 år gammal, gråter utav smärta. Visst fan plockar man upp barnet ändå och skiter i hur ont det gör på en själv. Det är sånt som läkaren inte verkar förstå när hon kastar ur sig en kommentar som "Du får väl sitta hela tiden då" när jag påpekade att jag inte visste ifall jag var helt redo att gå tillbaka till jobbet.

Kort sagt ..
så har det varit tufft idag trots att det har varit fantastiskt samtidigt. Att komma dit och träffa alla barn igen var underbart, även föräldrar och kollegor. Jag måste ändra lite i mitt sätt dock så jag inte riskerar att göra illa mig igen den först tiden, men det ska nog gå bra. Jag menar, det är svårt att säga till barnen att de inte får komma springande och krama mig eller sitta i knät eller dra lite i mina byxor eller .. osv osv. De vill bara väl och de har väl saknat världens bästa Emma liksom ;) haha. Men ja, idag var det ett barn som kom bakifrån utan att jag såg det, då blev det lite skakigt erkänner jag. Bit ihop!

Once again.

Det här ..

känns jäkla bekant. Inte första gången vi suttit på den här färden med saknaden i kroppen. Höll på att avboka allt jag hade inplanerat måndag och tisdag bara för att kunna stanna lite extra. Men snart är det helg igen och då ses vi ju. Inte bara vi heller, Danielle kommer hem och så ska vi träffa massa underbara barn på fredag. Både kusinbarn och syskonbarn på Jacobs sida, kommer bli helfestligt :) Och imorgon ska jag träffa en bebis. En jättesöt bebis. ❤️