Panic.

Jag är ..
uppenbarligen inte ett överdrivet bra föredöme för barn när det kommer till djur och natur. Livrädd för alla dess småkryp som finns och inte riktigt exemplarisk i mitt agerande, hahaha. Idag hittade vi en skogsmyra inomhus. Utan att tänka på det skrek jag "MYYYYYRA!!!!" och stampade på den så hårt det gick. Barnen tittade på mig med stora ögon och jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Fick ur mig "Ja så ska man ju egentligen inte göra!". Eeh .. good save? När vi sedan ska gå ut så kan man öppna våran dörr som leder till en pytteliten yta. Därifrån kan man öppna en grind som leder ut till själva gården. På den grinden finns det ett sorts lås och en kedjehasp. När vi kommer ut dit (jag och 3 barn) så kryllar det av skogsmyror. Det är tusentals säkert (fick veta några minuter senare att det finns en myrstack ca 1 meter därifrån, på andra sidan staketet). Hemskt! Jag kan inte stå still, springer på plats samtidigt som jag försöker låsa upp allt på grinden och när grinden flyger upp så skriker jag nästan åt barnen att springa in. Skynda skynda!! Typ. Och när ett barn sätter sig ner på huk i beundran över dessa småkryp så får jag mer panik och stegar över honom med långa kliv och springer sedan bort till en kollega och ber henne gå tillbaka för att stänga grinden. Asså jag döööör!! Kändes som att det kröp i hela kroppen och hade jag varit ensam hade jag inte varit sen med att slita av mig alla ytterkläder och dansa runt sådär som jag brukar göra i panik när jag tror att det klättrar saker på mig!!!!!