vad hon växer den lilla lilla flickan. Imorse tog hon med sig sitt gosedjur till förskolan för lite trygghet, men det känns mer som att jag skulle behöva ett i vissa stunder. Anledningen till den önskade utökade tryggheten var att Liten inte skulle hem idag efter en heldag, hon gick hem med en kompis, med kära V och hans föräldrar. Första gången. När sjutton blev hon stor? När? Hon är ju en pyttis. Hon har verkligen vuxit på senaste, inte bara i längd, inte bara markerat med ännu ett år i födelsedagslistan, utan även i sinnet. Hennes förmåga att kunna föra ett samtal, att fundera och sätta ord på tankar och att visa empati, kärlek och hänsyn. Visst finns det diken, trots att jag säger att hon är stor är hon ju ändå "bara" fem om någon månad. Alla trampar snett ibland, oavsett ålder. Och vet ni vad?! Ikväll när hon ropade på mig från sängen och jag går dit för att fråga henne vad hon vill så svarar hon mig: "Mamma, jag är stolt över dig!". Jag vet inte ifall hon ens vet betydelsen av ordet, men jag bryr mig inte .. jag smälte och besvarade det med: "Jag är stolt över dig också, tro aldrig något annat!". Kärlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar